Oj vilken dag det har varit! En lång, härlig dag med festligheter från tidig morgon till sen afton, hur ofta inträffar det?

Vi 8-tiden anlände jag till Karin och Kicki's villa vid Rådasjön, där de hade dukat upp ett fantastiskt frukostbord. Med utsikt över sjön, solen sken på den klarblåa himlen och i bakgrunden en stråkkvartett satte vi oss till bords och åt frukost tillsammans. Frukosten är nog min favoritmåltid, iallafall om man har sällskap och tid, vilket så var fallet denna morgon. Efter en timme begav vi oss in till Sankt Pauli kyrka som återinvigdes idag efter fem månaders renovering. 

Uppsjungning och repetition följdes av återinvigningshögmässa som var helt makalöst fin och fantastisk på alla sätt och vis. Fulltalig kör, fyra organister, åtta präster, kyrkvärdar och därtill fullsatt kyrka gjorde att stämningen nästan vibrerade. Vi sjöng otroligt bra musik, mycket anglikansk sådan (det hela inleddes med Parry's "I was glad" (http://www.youtube.com/watch?v=_8GJ2CWjQSc) och jag fick många fina flashbacks-minnen från Arboga-tiden. En brassensemble från Göteborgssymfonikerna spelade med i alla psalmer och när psalm 169, "I himmelen, i himmelen" spelades med otroligt snygg brassklang och fina harmisar kunde jag inte sluta att gråta. Jag och mina känslor.....men det var fler än jag som var tagna. Dessutom är det ju alla helgons dag idag och jag tänkte lite extra på de som inte längre finns på jorden, särskilt min kollega Barbro som förlorade sin kamp mot bröstcancern i vintras. Hennes begravning i Högalidskyrkan (Stockholm) var ungefär i stil med dagens högmässa (vi sjöng även nyss nämnda psalm under hennes begravningsgudstjänst). Eric Ericsons kammarkör sjöng med Eric själv vid dirigentpulten, då Barbro var medlem i kören sedan många år och god vän med Eric. De sjöng bl a ur Mozart's Requiem, Stenhammar samt Bach. När sex herrar ur kören bar ut hennes kista till toner av Bach's Piece d'Orgue (grave-satsen) fullkomligt strömmade tårarna......suck......

Högmässan blev hursomhaver väldigt fin och stämningsfull och den kändes inte lång fast klockan var 13.15 när sista ackordet klingade ut. Därefter följde tårtkalas i Pauligården, 35 stycken olika sorters tårtor bjöds fram  Jag hade som tur var med mig hemlagad kycklinggryta som jag kunde grunda med........efter en snabb promenad runt kvarteret var det dags för repetition igen med kören inför kvällens musikgudstjänst. Det blev en favvo i repris men inte lika lång då den inte innehöll så mycket annat än musik. 

Jag har svårt att välja vad jag tycker är bäst med kyrkan, men just dessa fest-tillfällen då man firar mässa tillsammans (dvs vi delar en måltid och gemenskap med varandra), sjunger psalmer och ev annan musik tillsammans, träffar många bekanta, nära och kära samt fortsätter gemenskapen efter gudstjänsten vid ett kyrkkaffe, är något jag hoppas alla får uppleva i sina dagar. Jag ska någon gång skriva om min kärlek till just Sankt Pauli kyrka/församling, men just dessa tillfällen då kyrkan blir en sådan mötesplats för människor i olika åldrar, sådana som man träffar regelbundet och sådana som man träffar för första gången, är rena plåsterbitarna för min själ. Jag mår alltid så bra a att sätta mig i kyrkbänken och lyssna till textläsningarna, predikan, bönerna, psalmerna och körsången/orgelmusiken. Att det några gånger per år är extra festligt, som idag, ger mig känslan av att detta är något som är en sådan stor del av mig att jag inte vet vad jag skulle göra om jag inte fick uppleva det? När man dessutom känner att de övriga omkring en upplever samma sak, då får jag gåshud.

Det var en hel del trevliga återseenden idag, kyrkan stängdes den 31 maj för renovering och vi har inte kunnat fira mässor alls i kyrkan sedan dess. Men nu kommer allt att vara som det ska igen

Efter aftonens musikgudstjänst var vi ett gäng som gick till närliggande puben Paddington och beställde öl och mat, mycket trevligt trots att alla var gräsligt trötta. 

Då jag inte kunde somna igår och enbart sov två timmar, blir det en relativt tidig lördagkväll för mig. Jag är dock ledig imorgon men ska åka till gudstjänsten i Smyrnakyrkan för att lyssna på Tomas Sjödin som predikar. Om du inte har läst någon av hans böcker, gör det! Hela livet får en helt annan färg efter hans kloka tankar om sprickor i livet (de behövs för att ljuset ska kunna strila igenom), om att vara bortglömd eller snarare utvald av Gud, om sorgen över två förlorade söner samt glädjen över att ha fått en plats på jorden. Oj vilken helg det ser ut att bli!