Jag försöker att styra mitt liv med rutiner i första hand, spontana infall i andra hand. Har jag inga rutiner får jag sällan någonting gjort. Men idag har alla rutiner spruckit och klockan är inte ens 9. 

När uret ringde vid 06.30 var jag nästan illamående av trötthet/dålig sömn. Eftersom min hjärna snabbt påminde mig om att jag inte har något på schemat förrän kl. 13 gick jag genast tillbaka till sömnen. Ett sms väckte mig kl 8. (tack Karin). Jag brukar börja med att duscha, klä på mig, sminka mig, packa väskan och allra sist äta frukost och läsa tidningen. Nu sitter jag i soffan(?) med morgonrock, känner mig inte vaken än, har ätit frukost i soffan (???) med sällskap av datorn. Jag försöker intala mig själv att det är bra att bryta mönster ibland och istället lyssna på magen, som just imorse sa: "sov lite till, tänd ljusen i vardagsrummet och ät första måltiden i soffan och unna dig lite egenlyx, det är ju ändå höstlov".

Nu ska jag dock sätta fart, in i duschen, ringa lite jobbsamtal och skriva massor av jobbmail. Jag har inget på schemat förrän kl 13 idag och min plan var att åka till Västra Frölunda och leta efter ny höstjacka. Eftersom att det regnar varje dag i Göteborg,och jag försöker att cykla så mycket som möjligt, fungerar det inte att ha kappor som jag alltid hade i Sthlm. Den enda jackan som är praktisk är min röda Helly Hansen-jacka, men det funkar inte att komma till en begravning eller konsert i en illröd regnjacka. Alltså måste jag hitta en svart jacka i lite snyggare parkasmodell. Jag hittade en jättefin från Peak igår, men 3500 kr gjorde att jag avstod och ska leta vidare. Dessvärre inser jag att jag har rätt mycket att fixa med jobbet så jag tror inte att jag hinner  Då får jag väl ta bilen idag då, eftersom jag har en begravning senare idag, och som sagt röd regnjacka....nej!

Sedan tre månader tillbaka bor jag i Göteborg. Jag sa upp mig från mitt jobb, sa upp mitt kontrakt på min supermysiga etta i Midsommarkransen, avslutade mina studier på ackis och sa hej då till alla vänner i Sthlm. Hej då Stockholm, hej Göteborg! En del peppade mig till max, en del andra bara skakade på huvudet och undrade hur jag kunde lämna min trygghet för något som jag inte alls visste hur det skulle bli? Men det kan man ju aldrig veta.....

Så varför flyttade jag? 

Förra hösten hände något märkligt. Jag mådde uselt pga av ett sprucket förhållande och hade svårt att se någon glädje i livet. Då ex-pojkvännen bodde i Gbg hade jag tillbringat mycket tid där, och även hunnit lära känna många fina vänner. När relationen sprack kände jag inte bara att jag saknade Göteborg och vännerna, jag hade även svårt att se något positivt med Stockholm. Jag som alltid har älskat Stockholm, med dess utbud, kulturliv, alla kyrkor, t-bana, shopping mm, helt plötsligt såg jag bara stress, bilköer, överflöd av kulturutbud (hur många Johannespassioner framförs på långfredagen? 6 stycken kanske?), långa avstånd, överfulla t-banevagnar och noll spontanitet. Nä, annat var det i Göteborg. Där cyklar man överallt, "alla" bor i stan, teologin tilltalade mig mer, inte lika stor konkurrens och i största allmänhet ett lugnare tempo. Hur jag än försökte kunde jag inte slå bort känslan av att jag faktiskt ville till Göteborg.

Jag trodde till en början att det bara var en fix idé och jag såg fram emot att så småningom återigen kunna börja uppskatta Stockholm. Dock kom aldrig den känslan tillbaka, och december var den värsta månaden någonsin tror jag. Trots en massa roliga gig och andra upptåg kändes det som att jag skulle slitas i stycken inne i själen. Det gjorde fysiskt ont att leva och jag trodde jag verkligen höll på att bli galen. Ni som stod ut med mig, tack!

I januari kom äntligen vardagen tillbaka efter julens intåg (jag tillbringade julen på en kanarie-ö, ensam på en solstol där jag i en vecka bara skrev, skrev, skrev, läste typ 12 böcker och grät floder) och jag såg fram emot att få börja min sista termin på ackis.

Jag steg in i ljusgården (skolans café) vid lunchtid terminens första onsdag, och vid ett bord sitter en levande julklapp: Kate, Caroline, Katta, Per, Rebecka, Catalina och Dan. Jag blev omkramad av alla och vi summerade julen. Jag hade inte en aning om att de alla var samlade i Sthlm, men de skulle repa inför kommande konserter och hade lyckats få till en träff på ackis. En kort introduktion om dessa vänner (CM = institutionen för tidig musik):

Kate Hearne: gick på ackis (CM) 02-07 på blockflöjt och barockcello, frilansar över hela Europa sedan -07

Caroline E Dahl: gick på ackis (CM) 01-06, blockflöjt, bor i Oslo sedan -08

Katta Widell: gick på ackis (CM) 01-07, blockflöjt, frilansar över hela Sverige och undervisar i Piteå. Bor i Sthlm.

Per Gross: går på ackis (CM) sedan -04, blockflöjt

Rebecka Karlsson: går på ackis sedan -99, just nu på CM, barockfiol, planer på utlandsstudier

Catalina Langborn: går på ackis sedan -05, barockfiol på CM, planer på utlandsstudier

Dan Laurin: lärare på CM, blockflöjt och instudering

Under vår lunch fick jag en märklig känsla i hela kroppen. Jag kände så starkt att detta var mina närmsta vänner, som jag har delat så mycket med, både studiemässigt och personligt, och "vår" epok på ackis fanns inte längre. Kate, Caroline och Katta hade redan lämnat ackis. Jag och Per var inne på sista svängen. Catalina och Rebecka var långt gångna i sina planer att lämna Sthlm till hösten. Jag kände så starkt att det vi hade haft inte längre fanns kvar, vi var/är inte längre ackisstudenter som äter matlåda i ljusgården, repar i A436/7, spelar konserter i Sumpan eller Sabbatsberg samt dricker öl på Londoner.....de hade gått vidare och jag förstod då att jag också måste gå vidare. Förhoppningsvis kan vår vänskap bestå ändå, men under andra former. Det var en oerhörd sorg att inse att det vi hade haft inte längre fanns, samtidigt som det var skönt att jag kunde befinna mig i nuet och faktiskt se hur saker och ting såg ut just nu/då (jan-09). Och jag kände att jag ville vidare, och att jag ville till västkusten.

Nästa steg var att hitta ett jobb som verkade intressant, och som av en händelse dök "min" tjänst upp på annons den sista veckan i januari. I februari åkte jag ner till Gbg för att besöka arbetsplatsen samt min vän Anna Jobrant. Det var måndagen den 16 feb och Anna tog med mig på en guidad tur i Haga. Vi tog årets första utomhusfika och det var en jättevacker dag med lite vårkänsla i luften. Anna peppade mig att våga ta steget att flytta och delade med sig av sina erfarenheter om det här med att känna sig kluven till stora val. Åh vad jag är glad för det samtalet, tack Anna! På eftermiddagen la jag mig i hennes badkar och försökte samla tankarna. På kvällen hörde jag Anna och det fantastiska operasällskapet Utomjordiska göra en sagolikt fin föreställning av "Amadis". Jag mötte många bekanta ansikten under kvällen och Anna sa "du känner ju massor av människor här, och alla kommer att ta emot dig med öppna armar om du flyttar hit. Drick nu mer öl och se framåt!" Dagen därpå tog jag en tidig morgonpromenad runt halva stan och funderade över om detta var min blivande stad......slutligen tog jag bussen ut till Fässberg och fick ett oerhört gott intryck av församlingen. Innan tågresan gick hemåt hann jag med en lunchkonsert i Betlehemskyrkan där Karin spelade och Märta m fl sällskapade. Är folk alltid så sociala i Göteborg? När tåget rullade mot Sthlm hade jag bestämt mig. Om jag fick tjänsten skulle jag tacka ja.

I slutet av april fick jag beskedet; tjänsten är din  Ödet? Iallafall grät jag glädjetårar, ensam hemma, mest lättad över att ha fattat mitt första, egna, riktigt stora beslut, och det kändes bara så rätt i magen. 

Jag meddelade min nya arbetsgivare att jag inte kunde börja förrän i augusti, därmed hade jag några månader på mig att ordentligt ta farväl av Tullinge (där jag arbetade sedan 4 år), av min lägenhet samt mina vänner. Under maj, juni och juli gjorde jag så många utflykter jag bara kunde i Sthlm, träffade så många vänner det bara var möjligt och jag njöt av varenda sekund av att få uppleva dessa njutningar men ändå ha något helt nytt att vänta. 

Det första jag gjorde när min semester kom var att ta bilen och åka ner till Göteborg där jag lånade en väns lägenhet, och under en vecka var jag helt ensam (nästan, Märta och Karin bjöd mig på middag) och tillbringade dagarna med att bekanta mig med min nya stad på egen hand, samt att vara ensam med mina tankar. Du som lånade ut din lägenhet, TACK! Bättre start kunde jag inte ha fått. 

Den 30 juli gick flyttlasset från Sthlm, jag var jätteskraj och det var med väldigt blandade känslor jag lämnade nycklarna till den nya hyresgästen och för sista gången lämnade min parkeringsficka på Vattenledningsvägen. Jag körde söderut, åkte förbi Noras lägenhet där jag har haft så många fina stunder, förbi Åsen där jag och Johan bodde under våra två sista år, förbi Uppenbarelsekyrkan där jag haft så många stunder med Kerstin och Janne Börjeson.....oj, vad det var svårt att stoppa tårarna. Dessutom körde jag förbi Botkyrka kyrka och kände återigen att jag bara veckan före hade städat ur mitt rum och mina nothyllor på läktaren i grannkyrkan Tullinge kyrka.....hjälp, vad hade jag gjort? Men det är nog normalt att känna så, intalade jag mig själv. Efter en natt i sommarhuset anlände jag så till Göteborg, och det var en märklig känsla att rulla in vid Olskroken och inse att jag nu var på väg hem TILL MIG! När jag kom till min nya bostad var mitt flyttlass redan framme. Det hällregnade hela dagen, men när natten kom somnade jag gott, ensam, i min nya lägenhet, och tänkte att det nog finns en mening med allt ändå.

Åh vad det var härligt att möta Nina! Det jag särskilt gillar med henne är att hon aldrig har några moraliska åsikter eller pekpinnar, hon pratar alltid fritt ur sitt hjärta och jag litar på henne till 100%. Ofta kommer hon med synpunkter som ingen annan har påpekat och jag känner mig alltid lite modigare och starkare efter ett möte med henne. 

Är du nyfiken på Nina? Kolla in henne här: 

www.myspace.com/ninakerblom

Det regnar varje dag i Göteborg. Varje dag. Inga undantag. Jo, idag!!!!!! Det är superfint väder

Nyss tillbakakommen till mitt kontor tänkte jag ta itu med lite OB-listor och fakturor, men så kom jag på att det blir mörkt om typ en timme. Därför tänker jag lämna arbetet nu genast för att om 30 min möta upp Nina vid Järntorget så ska vi promenera i Slottsskogen i höstsolen. Vi har inte setts och knappt hörts sedan i augusti, så nu ska två snygga brudar i sina bästa år, som älskar barockmusik och möttes genom den på CM-institutionen på ackis för några år sedan, mötas i staden där de båda har hamnat, Göteborrrrrg.

I Fässbergs församling (min arbetsplats) finns det massor av kompetenta och trevliga medarbetare, men den som håller ihop hela verksamheten är en helt makalös kvinna som heter Carina Eriksson. Hon är sekreterare åt herden (dvs hon både tänker och skriver åt honom  ) samt den som bokar all personal och alla lokaler åt våra miljarders grupper och verksamheter. För en stund sedan kollade jag min kalender på vår gemensamma databas, för att se om några nya begravningar eller vigslar/dop har kommit in de tider då jag är uppsatt att arbeta. Allt verkade vara i sin ordning förutom på julafton, då stod det att jag skulle arbeta i Korskyrkan (en kyrka som vi lånar ibland av en frikyrkoförsamling i Krokslätt), men när jag kollade på bokningarna för Korskyrkan fanns jag ej med. Då gick jag in till Carinas rum och frågade om hon visste hur det kom sig? Hon kunde inte heller förstå varför jag var uppsatt på en gudstjänst men inte på dess lokal. Men så kom hon på: "Jo, det är nog så här, det är NN som har bokat, och NN har inte bokat på "lokal" utan bara bokat dig och då skrivit/bokstaverat in korskyrkan och inte bokat "korskyrkan".

Hon kollade, och hon hade helt rätt. När jag ändå var hos henne bad jag henne kolla vilken präst som menas när det står "nya prästen" på en kommande gudstjänst tillsammans med mig. "Hm, det är nog NN, jag ska gå in och se hur NN har tänkt......ja, titta, NN har bokat och antagligen tänkt så här, bla bla......"

Jag tittade glatt på Carina och sa: "Om du skulle få för dig att sluta här, har du tänkt på att hela församlingen antagligen skulle rasa likt ett korthus?"

Carina bara log tillbaka till mig med en finurlig blick........det lustiga med denna kvinna är att på min förra arbetsplats, Botkyrka församling, fanns det en kvinna (Eva) som var exakt likadan. Hon höll ihop hela församlingen (Sveriges största med 85 anställda), visste exakt hur alla tänkte, vad var och en hade för bokningssystem etc. Dessutom är båda två supertrevliga, chica (är alltid så himla vackra och piffiga) och extremt smarta och snabbtänkta. Hoppas de har en lön på typ 45000 kr/månad.

Nu lunch och därefter avfärd mot Korskyrkan för babyrytmik

Godmorgon! Gissa vem som är på jobbet sedan 20 minuter tillbaka? Det är så skönt att komma först till jobbet, kolla mailen i lugn och ro, gå igenom dagens arbetsuppgifter och förbereda dagens grupper och möten. Desutom svängde jag förbi bageriet på vägen och köpte färskt bröd då det är min tur idag att ordna bröd till arbetslagets gemensamma frukost. Varje tisdagsmorgon samlas vi kl. 8.15 för en enkel andakt tillsammans, därefter äter vi frukost och sedan har vi personalmöte då vi går igenom allt sådant som kan vara bra att ta upp. Eftersom jag tycker om både att andakta, äta frukost tillsammans med andra och att ha möten (jag älskar möten!!!) tycker jag tisdagsmorgnar är en av veckans höjdpunkter

När klev hon upp? undrar kanske någon? 05.30 är svaret. Hur det känns? Både och. Just när klockan ringer tänker jag alltid "åh nej, inte redan, jag vill sova meeeeer!" Men mitt knep är att ha mobilen (som fungerar som väckarklocka) i badrummet. Alltså måste jag kliva upp för att stänga av ljudet, och när jag väl har gjort det är jag på plats i badrummet och jag kliver in i duschen utan att ens tänka tanken på att gå tillbaka till sängen. När man väl står i duschen är det inga problem att vakna  Smart va?

När jag gick på ackis (Musikhögskolan) åkte jag hemifrån 06.30, kom till skolan exakt 07.00 då skolan öppnade och jag satt vid en Steinwayflygel kl. 07.05 Vid 9-tiden tog jag en paus, åt lite medhavd frukost och läste tidningen och kände mig enormt tillfreds med att redan ha övat två timmar utan att bli störd av telefon, utkörning från rummet eller trombonljud från källaren. Det var då (2004) mina tidiga morgonvanor inleddes, och sedan dess är jag stormförtjust i att ha övat redan före kl. 9 på morgonen. Jag instämmer verkligen med min orgellärare, professor Ralph Gustafsson:
"Det som inte blir gjort före lunch blir inte gjort".

Nu är klockan 8.00 prick och jag ska börja arbeta, wiiiee!

Mina favoritstövlar börjar tappa formen och därmed även komforten  Eftersom jag har köpstopp (lightversionen) sedan några månader tillbaka har jag funderat hur jag ska lösa vintersäsongen, som här på västkusten mest består av regn. Jag ska ju inte köpa nya prylar (det är det som köpstoppet går ut på), alltså letade jag reda på kartongen med vinterskor för att se om ett par andra stövlar jag tänkte mig möjligen kunde finnas där. Gissa vad jag hittade? Ett par sprillans nya, jättetrevliga, svarta skinnstövlar! Inköpta förra vintern men aldrig använda. Jag hade totalt glömt bort dem. Oj vad glad jag blev!!! Undrar om det finns fler fynd bland mina ouppackade flyttkartonger eller i mina garderobsgömmor? 

Middagen hos systrarna Birgersson blev supergod, finns det något bättre än att tillsammans med dem man tycker om laga mat, duka vackert, tända ljus, lyssna på en bra skiva samt sätta sig till bords, tacka för maten och sedan äta den!!!! Karin och jag konstaterade att våra intressen är (i följande ordning): äta, laga mat, prata och därefter konsertera och öva. Det borde kanske vara tvärtom  

Nu är jag dock hemma och har laddat för natten genom att borsta tänderna och tvätta av mig masken, lyssna på min favvo-cd och packat väskan för morgondagen. Eftersom jag har andakten i morgon bitti ska jag nu sätta mig med en mycket bra bok (psalmboken) och läsa igenom söndagens texter (trons kraft) för att därefter hitta passande musik och något smart att tillföra världen kl. 8.15 imorgon i Fässbergs kyrka. Sgijf!

Efter dagens arbete hämtade jag upp Karin och vi åkte till IKEA för diverse småinköp. Karin avstod från att köpa gardiner, tavlor och överkast då jag övertalade henne att först titta på mina (nerpackade) och därefter ev köpa.

Färden gick därefter till hennes bostad, en magnifikt vacker villa som ligger vid Rådasjön. Vi lagade lax, ugnsbakade rotsaker med fetaost, vitlöksbröd samt fruktsallad med massor av exotiska frukter, hurra vad vi är bra på pointsvänlig mat! Vi har avhandlat massa trevliga samtalsämnen om bl a mental träning, Gbgsvarvet, Sthlm kontra Gbg samt olika sånglärares undervisningstekniker. I bakgrunden har vi haft Hans Fagius och hans Bach-inspelning från Leufsta bruk Ganska nördigt, men oj så bra!

Nu är maten klar, Karins vackra syster Kicki kom precis och jag ska sätta mig till bords med dem. Vem har sagt att måndagar är trista?