Jag har sedan en dryg vecka väldigt ont i magen och den har börjat krångla igen, uppstötningar (t o m några spyor, blä), bubblande mage samt en känsla av halsbränna.....därtill magont! Har ingen aning om varför det har börjat krångla igen, men min magkänsla säger mig starkt att det är dags att dra ner på tempot, och magen reagerar genast, vilket ju iof är genialt!

Jag har ofta ett väldigt högt tempo i mitt liv och det är något jag trivs med. Men för två-tre år sedan hände något, plötsligt insåg jag att det inte var roligt att ha ett knökat schema som inte hade utrymme för någon som helst spontanitet, alla händelser jag missade såsom fester, biobesök och fikapauser för att mitt svar alltid var: "tyvärr, jag arbetar/har rep...." Till slut slutade folk att fråga mig om jag skulle med på grejer eller ej, jag svarade ju ändå alltid nej.

Kroppen reagerade med viktuppgång, magsår/magkatarr och jag kände att jag levde ett liv där jag inte bestämde spelreglerna, och så ville jag inte ha det. Jag jobbade mycket med detta i terapin, konsten att kunna säga nej (tänk om de inte frågar igen, tänk om det var mitt livs chans jag dissade, tänk på pengarna jag tjänar etc) samt konsten att kunna hantera spontanitet och ledighet. Jag fick nästan panik av en ledig dag eftersom jag inte visste hur jag skulle hantera de känslor som ofta kom krypande när jag gjorde ingenting.

Övning ger färdighet och förra året kom jag fram till att jag inte kunde fatta egna beslut, och jag hade egentligen ingen som helst aning om vad jag ville göra med mitt liv. Helt sjukt, 27 år och jag hade aldrig ens tänkt tanken "magkänsla...." utan alltid sprungit i hjulet där man ska göra karriär, skaffa sig en ordentlig "riktig" (inte musiker men så blev det ju ändå) utbildning, börja spara till pensionen och ordna en bra bostad, helst med egen parkeringsplats. 

Jag insåg att jag inte kände mig själv över huvud taget, och om inte ens jag känner mig själv, finns det då någon som känner mig? 

Jag började lära känna min magkänsla, och en stor hjälp fick jag i och med flytten till Göteborg. Det var jag som var tvungen att, ensam, fatta många stora beslut helt på egen hand. Alltifrån beslut om vilken bostad jag skulle välja till vilken färg jag skulle ha på den nya soffan. 

Hösten 2009 var extremt lugn vilket var skönt, men även ovant och jag kan inte påstå med att det kändes bekvämt med att ha så många luckor som jag hade i almenackan. Dels för att jag tycker om att arbeta och ha lite press på mig och dels för att man automatiskt är ute och träffar människor när man arbetar. I höstas var jag hemma ensam väldigt mycket, vilket var bra för min tankeverksamhet men nä, jag är ingen ensamvarg.

Den här terminen rullar tempot på rätt rejält vilket är kul, dels för att jag har fått många fina uppdrag som jag är stolt över och dels för att jag verkligen får pröva på olika saker och därmed få en chans att känna efter om det är rätt eller inte. Jag har bara haft vis uppdrag i några veckor, men jag känner redan "det här ska jag verkligen satsa på, åh vad roligt det är och oj vad mycket engagemnag och idéer jag har" och för en annan grej känner jag "nä, det här är inte särskilt kul, märkligt, det var ju kul förut, men nä, det här ska jag avveckla så fort ett tillfälle ges". Underbart, jag känner vad jag vill göra av min tid!!!

Igår kväll tog jag ytterligare ett steg i rätt riktning. Kroppen visade upp en del symptom som inte var så trevliga, jag kontaktade min barndomsvän som är läkare och hon ordinerade vila. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att sjukanmäla mig idag. Det kändes inte bra att ställa in en pianoelev och tre kör-rep, jag tänkte som vanligt "kom igen, det klarar du, det är ju bara några timmars arbete", men nä, nu ska min hälsa alltid komma först, och nu när jag ligger i soffan sedan rätt många timmar inser jag hur trött jag är och hur magen lever sitt eget liv. Det är inte helt otänkbart att jag stannar på denna position även imorgon, världen går nog inte under bara för att jag är borta från babyrytmiken.