Jag är fasligt trött och har så varit i några dagar. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag gjorde min examenskonsert i Stockholm förra fredagen, något jag har laddat för enormt mycket både mentalt och praktiskt. Dels har jag åkt upp till Stockholm i princip varenda fredag (min lediga dag) sedan i början av september, dvs jag har stigit upp kl. 04.00, lämnat mitt hem kl. 05.10 och suttit på min favvostol (plats 34, vagn 2) på X2000 kl. 05.55, och dels har jag tänkt på konserten varenda dag i över ett halvår. Konserten (och dess fest och efterfest) blev extremt lyckad och jag gick och la mig först kl 06.30 på morgonen. 

Dagen därpå hade Fia 30-årsfest i Årsta, även denna natt var jag upp till 06.00-snåret I onsdags kom så då smällen, jag orkade knappt hålla upp ögonen. Då jag har varit ledig två helger var det min tur att jobba denna helg, med noll inspiration. Tack och lov var Anne präst, hon är superbra och framförallt, hon babblar inte i onödan och vi har samma uppfattning om hur en gudstjänst bör genomföras  Efter dagens tre gudstjänster var jag till sist hemma vid 16-tiden och då börjar som vanligt övervägandet; vara ledig och vila resten av dagen eller arbeta och få saker gjorda innan nästa vecka? Det blev både och, jag slöade på soffan med tidningar och smsande i någon timme, därefter blev det tvättstuga, plock, disk kylskåpstömning och matlagning (linssoppa med tomater och pasta samt kycklinggryta). Jag var rejält sugen på en löprunda i Änggårdsbergen men när jag tittade ut genom fönstret vid 17-tiden var det kolsvart. Vintertid....så det blev inget pass

Kvar att göra innan sängen kallar är:

- göra veckans matplanering

- skriva en "måste göra på jobbet imorgon måndag"-lista

- leta efter ett IKEA-kvitto

- packa träningsväskan

Med lite flyt är jag i säng vid 22-tiden. Det var den vilodagen.....nästa vilodag kommer på fredag, då är det faktiskt riktig vilodag, jag har inget inplanerat på schemat. 

Jag vet inte hur jag ska lära mig att hantera min ledighet, jag har ju sällan varit ledig sedan sisådär 15 års ålder. De senaste sju-åtta åren har präglats av konstant studieprestation och arbeten vid sidan av. När jag väl har varit ledig har jag inte kunnat koppla av. Nu är ett av mina nya mål att lära mig att vara ledig och då kunna koppla bort jobbet. Det bästa tror jag är att bestämma sig för att vara helt ledig vid de tillfällen som ges, och då göra något annat, som att resa bort, träffa vänner eller spela kammarmusik bara för att det är kul. Om jag dessutom kommer hem i tid på kvällarna och kan sköta min mat- och sovklocka någorlunda borde ledigheterna falla väl ut även med mitt psyke. Wish me good luck!  

På ganska kort tid har det hänt väldigt mycket i mitt liv, och det är nästan så att jag inte själv hänger med. Jag har funderat på att börja blogga och här kommer anledningarna:

- eftersom jag nyss har lämnat ett fantastiskt liv i Sthlm finns det kanske vänner där som vill följa mig och mitt liv utan att behöva ringa mig, eftersom jag sällan kan fatta mig kort

- samma sak med mamma och pappa

- sedan några dagar tillbaka är jag professionell musiker. Då läser man noter och trycker på tangenter. Man skriver inte (fingersättning och pedalapplikatur räknas ej). Är det något jag saknar i mitt liv så är det skrivandet. Att blogga kan vara ett sätt att hålla igång det här med skriften kanske......

- jag behöver disciplin i mitt liv. Om jag bloggar om det jag planerar och vill göra, då kanske jag även kan leva upp till det?

- jag har ett bekräftelsebehov. Min terapeut säger att alla människor har det. Jag tror att han ljuger. I vilket fall har jag svårt att tro att det finns större behov än mitt. Här kanske jag får lite utlopp för mitt

- kanske att någon kan bli inspirerad av mina inlägg, länkar eller tips

-lite egenterapi kan det säkert vara. Jag försöker att samla mina tankar i löpspåret, i min privata dagbok och framförallt i musiken. Men man kan ju alltid pröva något nytt.

Nackdelar med att blogga:

- varför verkar det inte längre som att någon vill hålla något privat? Tydligen inte jag heller. 

- är man lyckad om man bloggar om hur bra man är, hur roligt livet är och hur bra just jag har det (bättre än andra?)

- bekräftelsebehovet kanske man skulle kunna lösa på annat sätt......

- jag försöker att sitta så lite som möjligt vid datorn. Då kanske jag inte ska börja med ytterligare en dataaktivitet?

- allt man skriver är offentligt och finns kvar ute i cyberrymden. Man får tänka till innan man publicerar något. Men det är kanske mest bra? Jag försöker att bli bättre på att först tänka, sedan agera.

Nu sitter jag dock här, i min soffa med macke (min älskade macbook) i knät, och har precis startat min blogg. Vi får väl se vilka som vill följa den. Så länge kan jag tipsa om en asbra låt som handlar just om det här med att följa någon som man tycker om.......

http://www.youtube.com/watch?v=rQSsdmfVNcM