Idag har jag hälsat på i ett riktigt kollektiv, och jag är så avis! Jag vill också dela bostad med en massa sköna människor som har förstått att den här tanken att alla ska sitta hemma, ensamma i stora bostäder med nosen framför en dataskärm inte kommer att hålla i längden om vi ska fortsätta kunna andas frisk luft och åka skidor på vintern.

Min kollega Frida är en jätteskön tjej. Hon är musiklärare och vi har bl a babyrytmik tillsammans på tisdagar. Frida bor i ett kollektiv i Majorna, bara några minuter från mig. Jag har frågat massor om hur det funkar och det verkar så himla mysigt. De är typ sex stycken, hon delar rum med sin man och det är även ett par med en 6-årig son. De har varsin matdag, de äger gemensamt en minibuss och tillsammans stöttar de flera olika välgörenhetsprojekt, bl a ett som hjälper en hemlös man som är Faktum-försäljare. 

Fridavbär alltid jättesnygga kjolar och liknande, och dessa syr hon själv och säljer till förmån för den hemlöse mannen. Då jag är på jakt efter några julklappar kom jag på att jag kan kolla in hennes alster, så efter dagens babyrytmik åkte vi gemensamt hem till den stora villan vid Kungssten och jag hittade flera julklappar i hennes "shop". 

Huset var precis så mysigt som jag hade tänkt mig, jättefina människor och en sådan otroligt mysig atmosfär i hela huset. Att åka hem till min stora lägenhet kändes mer o-lockande än vanligt. 

Jag har ganska många vänner som bor ensamma i rätt stora bostäder. Och så klagar folk över att det är bostadsbrist och att de mår dåligt. Jag tror jag har kommit på lösningen. Någon som är intresserad av att skaffa ett stort hus tillsammans med mig?

...är att resa bort och göra andra saker än vad man brukar göra. Om jag är hemma en eller flera lediga dagar brukar jag ägna mig åt hemsysslor, vilket inte är samma sak som vila. Därför har jag kommit på att det är väldigt bra att resa iväg när man har en ledig helg eller liknande.

I helgen hade jag min första lediga helg på en månad och jag åkte till Stockholm. Jag hann med nästan alla ärenden såsom:

- massage/naprapatbehandling hos underbara Malin på Ersta

- rep med Svea

- middag och fredagsmys med Andrea

- sovmorgon i samma säng som med Andrea som gav mig en bra start på lördagen i form av ett gapskratt för mig eftersom hon väcker mig med orden "hoppas jag inte har sprätt runt i sängen i natt alltför mycket så du inte kunnat sova". Sprätt runt! Hahahaha!

- lussebakning, lunch och julmusik-uppdatering hos organisterna Maria och Ulf Norberg i deras underbara tvåvåningslägenhet på 7e våningen i Solna, med utsikt över hela stan.

- trerättersmiddag inkl. bubbel, vin och whiskey hos Per i Bromma. Han behandlade mig som en prinsessa, bokstavligt talat. 

- superfrukost hos dito med sällskap av värden och en Monteverdi-opera.

- rep med Svea

- pizza på favvo-Ciao ciao med söta Pelle och Viktor

- övning i B-huset (välbekant på något underligt sätt)

- fika med Fia

- kramas med Kate på perrongen då våra tåg gick med 5 minuters mellanrum

 Detta på 48 h! Alldeles lagom. Det som inte hanns med var luciatåg på Grand hotel, luciafika hos extrafamiljen i Tumba, glögg framför brasan hos Anna samt ett besök på Barbros grav. Tur att jag ska till Sthlm över nyår. 

Jag har i 10-11 år spelat fiol men slutade när jag var 18 år då tiden inte räckte till och jag kände mig mer hemma vid klaverinstrumenten än vid fiolen. Dock kom jag att sakna orkesterspelet och dess musik väldigt mycket. Att sitta vid orgeln kan kännas väldigt ensamt, för att inte tala om repen. Ingen att fika med, ingen att diskutera tempon och fraseringar med osv.

För några år sedan blev min längtan efter kammarmusik, dvs konstellationen att spela tillsammans med andra, väldigt stark och i kombination med att jag har en stor kärlek till barockmusik fick jag tips om att söka mig till tidig musik-institutionen på ackis för att där få undervisning i kammarmusik med just barockmusik. Sagt och gjort och jag blev en student där i tre års tid och jag trivdes som fisken.

Kammarmusikundervisningen gick till på följande sätt: Man placeras i en grupp som kan bestå av stråkkvartett, cembalo och sopran, eller enbart en sångare, en cembalo och en traversflöjt eller ett helt gäng bestående av basso continuo-spelare, stråkar, och två blåsare. Varje grupp får en lärare, en instuderare, som ska bedriva undervisning med denna grupp.

Gruppen arbetar ihop under sex veckor, dels repar man tillsammans i gruppen, minst två tillfällen/vecka samt att man varje vecka har en lektion à 60 min tillsammans med sin instuderare. När sex veckor har gått redovisar man sin musik i form av en konsert, antingen i en kyrka någonstans eller på skolan, i konsertsalen eller i något av våra undervisningsrum.

Detta koncept har för mig varit mycket givande, jag har fått spela med massor av olika instrument, all möjlig musik såsom utdrag ur de kända, stora verken och okänd musik såsom Fäktningsmusik av Schmelzer samt tidig musik som Monteverdi. Instuderingslärarna varierar och varje lärare har sin nisch. 

Förutom att man får en gedigen undervisning och rutin på kammarmusik får man mycket social samvaro på köpet, många av studenterna man repar med blir ens vänner och man har mycket kontakt med varandra vad gäller rep.tider, praktiska saker och musikaliska idéer.

Med vissa grupper passar man bättre än andra, och den gruppen jag blev placerad i för drygt ett år sedan bestod av violin 1, violin 2, viola, trumpet och sopran. Vi arbetade mycket med den Bach-kantat vi blev tilldelade och resultatet blev väldigt bra och vi kände att projektet hade fungerat mycket bra, både musikaliskt och individuellt. 

Inför min examenskonsert i höstas beslöt jag mig för att ha med detta gäng, dock inkl. även en cellist och resultatet blev strålande bra! Detta samarbete ledde till olika idéer och i fredags träffades vi på ackis för att prata igenom lite idéer och tankar, och vi beslöt därmed att bilda "Svea barock"!!!!

Vi vill helt enkelt inte sluta att spela tillsammans, och då vi inte längre kan göra det i skolans regi får vi driva det på egen hand. 

Det känns väldigt roligt och sju människor som alla brinner för musik visade sig tillsammans ha väldigt många bra idéer, så kreativiteten flödar! Detta innebär att jag kommer att ha en hel del resor till Stockholm framöver för att arbeta med Svea, vilket känns underbart. Åka till Stockholm för att enbart ha roligt och spela bra musik med mina vänner sedan många år, kan det bli bättre? 

Musikvärlden är väldigt liten. Den nästan krymper för var dag som går, och alla musiker man träffar har studerat tillsammans med den, som har barn med den och som är kollega med den som är bästis med den osv. Sådant tycker jag är väldigt kul!

Igår var det en sådan kväll där man träffade musiker från alla möjliga håll och kanter. Efter barnkörens Lucia-gig på Victoriaorden mötte jag upp Anna på hennes hotell, då hon tillsammans med Jacobs kammarkör var i Gbg för att gigga i två kvällar. När jag och Anna passerade hotellreceptionen går vi förbi fåtöljerna där det sitter några snygga herrar i vår ålder. En manlig röst säger plötsligt: "Dig känner jag igen!" och jag känner att kommentaren är riktad mot mig. Jag vänder mig om och tittar på mannen och det visar sig att det är R som jag studerade sångmetodik med på ackis hösten 2007. Han tillhörde Jacobgänget och undrade vad jag gjorde på "deras" hotell. Ytterligare några fina återseenden med Jacob-korister blev det innan vi skildes åt och jag begav mig mot konserthuset för att möta upp Göteborg baroque som hade konserterat för ett slutsålt konserthus! De flesta musikerna hamnade efter konserten på ölhaket "Tre små rum" och jag pratade där med många fina människor som jag inte har träffat på länge. Bl a M som bor i Malmö, studerar i Köpenhamn men var med och sjöng under kvällen, och vi konstaterade att en hel del har hänt sedan vi lärde känna varandra på ackis våren 2004.....och nu sammanstrålar vi över en öl i ett professionellt musiksammanhang. M undrade hur det var med Anna, som han inte träffat på länge, och jag berättade glatt att hon befann sig i samma stad och att vi nyss hade kramat om varandra.

När stället stängde gick nästan hela gänget vidare till Bishops arms och drack ännu mer öl och fnissade ännu mer. Jag träffade en ny, helt underbar bekantskap som visade sig vara f d studiekamrat till mina Sthlmsvänner A, C och P. Jag fick uppdatera min nya vän med hur de mådde och jag lovade att hälsa så mycket till dem i helgen när jag träffar dem.

När även Bishops bommade igen gick vi vidare till Babar där jag pratade en del med B, vi lärde känna varandra i december 2004 när min dåvarande kille giggade med honom i Odense och Köpenhamn under en 4-veckorsoperaproduktion, där jag var lyxfru i ungefär halva tiden. Fem år senare träffas vi igen, i ett helt annat sammanhang, och mycket har hänt sedan sist.

När även Babar stängde vid 3-tiden promenerade A, A, M, B och jag hemåt. Efter ett stopp vid 7ans grillbar på Vasagatan ville M absolut att vi skulle efterfesta hos A, men nä, vi insåg att det även kommer en morgondag, om typ två timmar. Jag tog en taxi hem sista biten och somnade vid 05 med ett leende på läpparna över att musiken sammanför mig med så många fina, underbara, fantastiska musiker!!!

Jag somnade kl 21 igår, helt slut efter en 12-timmarsdag med späckat schema (kl. 06 luciaövning, luciatåg, personalmöte, leta begravningsnoter, ringa massor av samtal, maila föräldrar, babyrytmik, köpa fika, göra iordning fika, fika med barnen, repa med två barnkörer, sedan smsa och ringa och sedan hem kl 18.30) Jag somnade genast och drömde en jättekonstig dröm som blev en mardröm, där det slutade med att jag sprang på Älvsborgsbron och missade kanten och föll ner i vattnet. Jag vaknade under "flygturen" och var helt skakig. Totalt omöjlit att somna om, fast jag var väldigt trött. Jag försökte att arbeta men det gick inte att koncentrera sig, så jag chattade med tre olika personer mellan kl 23-03. En mycket märklig natt.

Idag känner jag mig tack och lov hyfsat pigg. Massor av arbete väntar idag, luciaförberedelser, begravningsfix, ett försäkringsärende, 4 pianoelever och ett lucia-gig. Jag hoppas jag orkar dricka öl med Gbg baroque ikväll, de har konsert på konserthuset i afton så vi kan sammanstråla efter våra gig. Dessutom är Anna i stan, hon lussar med Jacobs kammarkör, och vi ska försöka att ses. Om inte ses vi i helgen, då ska jag till Stockholm!!!!

Det är den 8 december och jag är gräsligt trött på Lucia. Dels för att jag har repat sångerna med tre körer och ett arbetslag sedan ganska många veckor, och dels för att gårdagen innebar en stor Luciakonsert i Fässbergs kyrka, morgonen ett eget Luciaframträdande kl. 07 i församlingshemmet och kvällen ett tvåtimmarsrep med barnen inför morgonsdagens Luciagig på ett ordenshus inne i stan. Blä. Och jag har problem med att hålla upp ögonen efter enbart fyra timmars sömn, när klockan ringde 04.15 imorse tyckte jag att det var ganska motigt att gå upp. Tack och lov verkar de flesta bli glada av ett Luciatåg, så något positivt för arbetet med sig - som oftast. 

Morgondagen innebär som sagt ett Luciagig med barnen inne i stan, på torsdag sjunger Pauli kk luciasånger på ett gym (?) i Krokslätt och till helgen ska jag ev förstärka Johannes KK och deras luciatåg på Grand hotel i Stockholn, för årets nobelpristagare. Jag har lussat för nobelmänniskorna några år tidigare, det brukar vara en höjdpunkt på året. Att se alla fina JKK-are spöka ut sig i vita klänningar, kransar på huvudet och sedan fnissande springa runt i korridorerna på Grand Hotel är en upplevelse. Dessutom blir man lite tjenis med kökspersonalen, eftersom de servar oss med mat, dryck och godis till våra sviter under typ 12 timmar   Och jag bor inte på Grand Hotel så ofta, så alla möjligheter som ges i att få vistas där brukar jag ta tillvara på.

"Lever du därnere på västkusten? Varför kommer det inga nya inlägg?" undrade en kompis idag. 

Jo, jag lever. Jag mår prima. Jag känner inte av någon julstress. Datorn fungerar. Dock hände en sak förra veckan som gjorde att jag blev tveksam till att fortsätta blogga. Så jag tog ett uppehåll för att se vad det ledde till. Efter dagens samtal tror jag dock att jag ska fortsätta blogga. Jag vill iaf göra det, och jag försöker att vara den jag är och leva mitt liv precis såsom jag vill. Och det är ju frivilligt att följa bloggar, såvitt jag vet. 

Imorgon är det Luciakonsert som jag inte känner mig så förberedd inför, därför ska jag ta tag i det nu. Sov gott ni alla!

Jag skulle vilja lägga upp bilder på bloggen, men dessvärre gick min kamera sönder i somras och jag har inte orkat fixa någon ny/laga den. Jag har en rätt bra kamera i mobilen, men minneskortet är fullt och jag vet inte var usb-sladden till mobilen/datorn är. Så jag behöver en ny kamera i julklapp, den förra var rätt kass ändå. Jag skulle även vilja ha en Iphone, då min mobil är helt knäpp, den stänger av sig hela tiden, inte så pålitlig. Eftersom det är glapp i uttaget kan man inte heller ladda den förrän efter ungefär tio försök, och att använda handsfree/hörlurar går icke. Genom jobbet har jag en mobiltelefon, och vi har som löneförmån att vi får använda den hur mycket vi vill även privat, alltså har min privata mobilräkning sjunkit drastiskt den senaste tiden. Men jag behöver ändå en privat mobil (Iphone) för att jag vill kunna stänga av jobbet när jag är ledig. Så mamma och pappa (och även någon annan kanske....), en Iphone och en kamera tack!

Idag ska jag arbeta hemifrån nästan hela dagen, det enda som står på schemat är barnkören kl. 15.30-17.00, så jag ska kombinera allt administrativt som måste göras efter gårdagen samt all planering inför Lucia, med lite hemmafix som städning, ta fram adventsljusstakar och ringa en massa samtal, både privata och arbetsmässiga. 

Ikväll blir det jättespännande, då ska jag träffa Guldhedskyrkans kammarkör för första gången! Jag ska bli presenterad för kören samt sitta med under deras rep så jag får ett hum om hur de arbetar och låter. Åh vad jag är nyfiken, och taggad! Det ska bli så himla roligt att få leda dem efter årsskiftet. Jag hoppas kunna göra "Membra Jesu Nostri" med dem, det skulle var helt fantastiskt!