Ikväll kommer min vän Per, f ö världens bästa blockflöjtist, hem till mig för att äta middag och sova. Han ska spela en konsert imorgon och blev erbjuden ett hotellrum av konsertarrangören men valde hotell Emmy istället, smickrande! 

Därför har jag under morgonen städat badrummet och letat recept, jag tror det blir avokado med lax och räkor till förrätt, utskuren biff med ugnsbakade rotsaker och fetaost till huvudrätt och så är jag sugen på en lyxig kladdkaka med färska bär och kesella till efterrätt. Finns det något trevligare än att planera middag, tillaga den och sedan äta den? Det skulle möjligen vara musik då.....

Jag ska även försöka hinna med några ärenden på stan, städa, sortera färdigt garderoben (höll på tre timmar igår kväll), öva och promenera, det regnar inte idag heller

Nu ska jag åka till jobbet för att ordna med lite noter till första advent samt spela ett dop och en vigsel.

Hoppas ni får en härlig lördag!!!

I mars 2008 vikarierade jag som musiklärare på Adolf Fredriks musikklasser, och när jag satt vid mitt skrivbord där (ja, jag var fast anställd vikarie så jag hade eget skrivbord och egna nycklar, det kändes helt overkligt) och planerade kör-rep/lektioner fick jag ett sms från min barndomsvän Fia. "Mord i Arboga, 2 barn döda, vet du något?" Va???? Herregud, tänkte jag och ringde genast upp henne. Hon satt på sitt jobb och hade surfat in på nyheterna där hon läste högt för mig om vad som stod i nyhetsartikeln. "Alltså, det är ett foto på villan, jag kan inte riktigt se var det är, men det ser ut ungefär som ditt barndomshem". 

När mina rep var slut framåt eftermiddagen cyklade jag till ackis och på min resa genom Stockholms city såg jag kvällstidningarnas löpsedlar som skrek ut den bisarra nyheten. Jag stannade vid Pressbyrån på Karlavägen och köpte Aftonbladet. När jag kom till skolan satte jag mig vid skolans café och läste och tittade på fotona. Jag insåg ganska snabbt att det var villorna vid Villabadet nere i stan. Jag smsade en Arbogakompis som brukar ha koll och jag fick veta vilken familj som var drabbad av detta vansinnesdåd med två döda barn som följd. Det var Emma Jangestig, min vän och kollega från Mc Donald's och den anklagade var barnens pappa, Nicklas Larsson, min gamla tonårsvän som jag har spenderat många timmar med. Jag förstod verkligen ingenting! Jag mådde fysiskt illa av dessa nyheter, dels för att det kändes extra overkligt då jag kände de drabbade, och dels för att jag inte kunde förstå hur någon familj kunde drabbas så hårt? Jag hade svårt att koncentrera mig på vardagssysslorna i flera dygn, jag minns att min dåvarande pojkvän undrade hur det var med mig och att jag svarade att jag inte mådde så bra just för det som hade hänt där hemma....

Tack och lov klarade Emma sig hyfsat bra från sina skador, Nicklas var oskyldig och den skyldige kunde gripas och få sitt straff. 

I somras hade jag lite mailkontakt med Emma och hon mår relativt bra idag, vilket gladde mig. Nyss hittade jag hennes blogg, där kan ni själva läsa om en stark tjej som alltid ser till livets ljusa sidor, fast hon bokstavligt talat har varit i helvetet. http://bblat.se/bloggar/arbogamamman

Om man måste göra en prio-lista på vad som är viktigast i sitt liv skulle det nog vara svårt att välja, jag behöver både musik och vänner för att må bra, samt kärlek och ett tryggt hem. Mat så att man inte behöver svälta samt en trevlig sysselsättning sätter ju också lite piff på livet. Detta var sådant som Nina och jag samtalade om under vår 90 minuter långa promenad vid Slätta Damm på Hisingen, underbara promenadstråk med belysning, mitt i skogen. 

Jag kan glatt konstatera att jag har mycket av det jag önskar, så som ett eget hem, frisk hälsa, en egen bil med parkeringsplats, två fantastiska utbildningar, mitt drömjobb samt det viktigaste; fina vänner! 

Idag har jag konverserat med tre underbara vänner, dels en manlig barndomsvän från Arboga som jag hoppas snart kommer och besöker mig här i Gbg, dels med en ackisvän angående några praktiska saker gällande framtiden och några gig vi har planerade, samt med Nina under lunch, promenad och te-drickande. 

Jag har verkligen fått turen att ha många och RIKTIGA vänner, sådana som bryr sig, hör av sig, som är ärliga, som inte tar en massa energi och som uppskattar livet. De flesta råkar vara musiker och det är kanske inte så konstigt att man dras till likasinnade. Men jag är glad över att jag har några vänner som är helt "vanliga" och som jag inte pratar musik med, utan allt annat som hör livet till.

I söndags vaknade jag upp i Andrea's säng i Stockholm. Andrea och jag träffades förra hösten då vi båda studerade på CM på ackis, hon på barockviola och jag på cembalo. Vi blev placerade i samma grupp och under alla våra rep (och dess tillhörande fikapauser) upptäckte vi att vi hade mycket gemensamt och vi blev väldigt goda vänner, något som har bestått trots min flytt till västkusten. Andrea har en helt otrolig utstrålning, hon säger alltid vad hon tycker och hon tycker ibland att livet är fruktansvärt jobbigt, och sådant gillar jag. Det är ju inte alltid rosa, tyvärr. 

När jag vaknade i söndags hade Andrea stuckit iväg till sitt extrajobb, så jag var ensam i hennes lägenhet. På köksbordet låg dagens DN, med ett stort foto av Peter LeMarc på framsidan. Andrea hade ritat en pratbubbla på fotot, från hans mun som sa: "Ta av brödet Emmy!" bredvid tidningen låg en påse med hembakat bröd  Dessutom hade hon ritat ytterligare en pratbubbla från ett foto på en kvinna som låg i en hängmatta, den bubblan sa: "Åh vad mysigt det var att sova med Emmy, det borde alla få göra!" 

Är inte det äkta kärlek? Åh vad jag blev glad, snacka om bra start på dagen, och hela veckan, för jag blir lika glad varje gång jag tänker på bubblorna! Tack Andrea och alla andra vänner för att ni förgyller mitt liv!!!

Den här veckan har det regnat, alltså hällregnat och verkligen varit mörkt ute. Jag klagar dock inte, om det skulle vara fint väder varje dag skulle man inte uppskattat solen och blå himmel......men idag är det äntligen fint väder, så jag ska ut och promenera i skogarna på Hisingen med Nina. Jag är lite rädd, det är de områdena som jag och mitt ex alltid strövade i och jag har inte ens satt min fot på Hisingen sedan förra sommaren, med undantag för Göteborgsvarvet då jag var tvungen att följa banan och därmed springa en mil på ön på andra sidan älven. Men, det ska väl gå bra och jag har ju Nina med mig

Häromkvällen hände något roligt. Jag fick ett samtal på min jobbmobil som lät så här:

- Hej, jag heter Filip och ringer från SKUFF (Sv. kyrkans unga i Fässbergs församling). Vi ska ordna en skidresa till Sälen den 28-31/1 för våra ungdomar och vi behöver ha med någon som är anställd från församlingen. Vill och kan du?

- Eh, ja, det kan nog gå bra, men måste jag göra något?

- Nä, vi ledare ordnar allt och har allt ansvar. Du ska bara följa med och agera OM det händer något eftersom du har kreditkort från församlingen, körkort och andra befogenheter. Men vi ordnar allt praktiskt, alla aktiviteter osv. Du ska bara hänga med, åka skidor och umgås med oss (ungefär 16 st i åldern 16-26). Församlingen betalar alla dina kostnader och du får åka på arbetstid, din lediga helg får du kvitta ut någon annan gång.

- Jag svarar ja!

- Åh, kul! Då får vi lära känna dig lite mer. Kul att du är på!!!!

Tja, vad säger man? Sämre arbetsförhållanden kan man ju ha. Hur går det med min lediga helg som jag nu måste spendera i Sälen istället? Jag fick ledigt över nyår istället

Jag kommer antagligen aldrig att tycka om singellivet, fast jag försöker på alla sätt och vis. Men jag är en sällskapsmänniska, det går liksom inte att komma ifrån. Så man träffar alltså inte andra människor om man inte har en partner? Nä, tvärtom, jag har nog aldrig träffat så många människor som de perioder då jag har varit singel, och jag dras som en magnet till nya ansikten  Det trista med singellivet är att man dock måste aktivt söka sig till andra människor, och det är jag fortfarande ovan och ganska obekväm med.

Nu har jag varit singel i drygt 14 månader, rekord. Fördelar:

- jag har verkligen lärt känna mig själv

- jag tvingas fatta beslut helt på egen hand, jobbigt men nyttigt

- jag kan göra precis vad jag vill med min tid

- jag kan göra precis vad jag vill med min ekonomi

- jag kan spana på vackra människor

- jag lär känna många nya människor

- jag får en stor bostad för mig själv

- bilen står kvar där jag parkerade den

- hemmet är i samma skick vid ankomst som vid avgång

- man måste själv ordna upp sitt liv

- man blir modigare

Nackdelar:

- det är ingen som saknar mig om jag inte kommer hem på kvällen

- man måste sova ensam

- äta frukost ensam

- betydligt mindre kroppskontakt, jag vill ha minst tre kramar/dag

- ingen som kan ge mig massage på mina ömma axlar

- jag har sämre matdisciplin, att laga middag för enbart mig själv lockar sällan

- man måste göra allting själv, betala räkningar, slänga sopor, handla, fylla på olja i bilen, städa och tvätta osv

- man är ensam med alla utgifter (hur kan bildäck vara så dyrt?)

- ingen att dela dagens tankar och upplevelser med

- ingen "bonusfamilj"

- färre inbjudningar till släktfester, konserter, bröllop mm

- ingen att köpa presenter till

- inget naturligt resesällskap vid semesterresor

Missförstå mig inte nu, jag är inte ensam! Jag har fantastiskt fina vänner som hör av sig och som jag får höra av mig till, jag får lagom mycket inbjudningar till alla möjliga evenemang och det gick att genomföra en lång semester utan en partner vid sin sida. Några vänner delar jag nästan alla mina tankar med, och jag får höra många andras tankar som även stärker mig. Varje dag går jag till en underbar arbetsplats där jag får dela min passion för kyrkomusiken och där kan man ventilera de flesta åsikter och tankar. Men det är ändå inte samma sak som att ha en partner vid sin sida. 

Då jag blev sambo i princip direkt då jag flyttade hemifrån behövde jag aldrig vänja mig vid att bo ensam. Nu har jag tvingats göra det, nästan tio år senare. Och det är läskigt, svårt, ovant, nyttigt, trevligt och trist på samma gång. Då man inte kan göra så mycket annat än att bara gilla läget och försöka flyta med på livets väg går det ändå rätt bra, men jag kommer inte ifrån att jag trivs bäst med människor omkring mig. Kollektiv, varför finns det inte fler sådana? Det kanske jag ska prova? Dock orkar jag inte flytta fler gånger, alltså får jag i så fall bilda ett kollektiv hemma hos mig. Någon som är intresserad?

Jag umgås mest med musiker och de vet vad en yrkesmusiker som jag ägnar dagarna åt, men de människor som har vanliga arbeten undrar ofta hur en arbetsdag eller vecka ser ut för mig? Jag blir alltid glad över den frågan och försöker svara så enkelt och kortfattat som möjligt. Irriterad och sur blir jag dock över dem som tror att jag bara arbetar på söndagar mellan kl. 11-12 samt spelar någon begravning lite då och då. På samma sätt som att lärare "får" 10 veckors sommarlov.....jo tjena. (lärare arbetar typ 44 timmar/vecka och arbetar därmed in ett långt sommarlov).

Min arbetsvecka ser olika ut beroende på vad det är för tid på kyrkoåret, det är mer att göra i december än juli om man säger så.....men ungefär såhär ser en normalvecka ut för mig:

Måndag: fram till kl. 13 har jag inget på schemat, alltså kan jag välja mellan att

            - öva

            - vara ledig för att ta igen "övertid"

            - arbeta administrativt, antingen hemifrån eller från jobbet eller någon annanstans

Dock har jag begravningsjour, alltså att det är jag som spelar om det bokas en begravning, vilket det gör ungefär varannan vecka. Oftast ligger den kl. 11.30-12.15

Varannan vecka spelar jag på sopplunch i Krokslättskyrkan. Det är 25 st damer och herrar som träffas för att äta soppa, umgås och lyssna till något föredrag. Dessutom är det en andakt och önskepsalmer. Den som spelar är alltså jag, och jag är lika mycket psykolog och husmor som organist på dessa tillställningar, som varar i ungefär en timme.

Därefter handlar jag fika, redovisar kvittot genom att kopiera det, skriva i en blankett, posta med interposten till ekonomiavdelningen, sedan gör jag iordning fikat och kl. 15.30 kommer 10 stycken 10-åringar som fikar i 30 minuter. Då är jag förskolelärare. Kl. 16-16.45 övar jag med barnkören och kl. 17-17.45 upprepar sig aktiviteten fast med yngre barn. Då jag är sist från kyrkan släcker jag, diskar och tömmer maskinen, torkar borden och fryser ev. brödrester. Runt kl. 18.30 brukar jag låsa och larma kyrkan.

Tisdag:

8.15-10.00 Personalmöte med alla anställda

10.00-12.00 planering av gudstjänster med präster, förskollärare, organister mm. Mycket "kolla upp saker" då alla är på plats på exeditionen.

12-12.30 lunch

12.30-13.00 åka till Korskyrkan, förbereda fika 

13.00-15.00 Babyrytmik tillsammans med Frida som är musikpedagog. Vi är mest psykologer/värdinnor åt alla mammor och pappor som kommer med sina bebisar. Vi har en sångstund som tar ca 20 minuter med dem, därefter fikar vi och sedan plockar vi ihop allt, torkar borden och diskar, släcker och larmar.

15.00-17.00 Administration antingen på kontoret eller hemma. Ibland följer jag med Elisabeth till Eklanda där hon har två stora barnkörer, och hjälper henne med övningen.

Onsdag

Fram till kl. 14.30 har jag inget på schemat och kan inte heller bli bokad på något. Alltså väljer jag om jag vill öva, administrera eller vara ledig. 

Kl. 14.30-16.00 har jag pianolever i Toltorpskyrkan.

Torsdag

Fram till kl. 14.30 är det återigen valbart vad jag vill göra. Ibland spelar jag på sopplunchen kl. 12, ibland hoppar jag in och spelar en begravning om någon av mina kollegor har mycket att göra. 

14.30-15.15 spelar jag på ett äldreboende

16.00-16.30 gör jag iordning fika och ställer fram stolar mm åt ungdomskören

16.30-17.00 fika med ungdomskören

17.00-18.15 repetition med ungdomskören

18.30-19.00 kvällmässa i Toltorpskyrkan

Fredag

LEDIG

Lördag

Ibland är det dop kl. 12.00

Alltid dop kl. 13.00

Ibland vigsel kl. 14.30

Söndag

Jag brukar vara i kyrkan vid 9.00 för att kolla att orgeln är OK samt ställa iordning stolar till kören, ta fram alla noter, tända lampor och låsa upp alla dörrar (ja, vaktmästaren brukar dyka upp efter organisten). 

Kl. 9.30 startar kör-repet och pågår i en timme. 

10.30-11.00 bukar jag behöva kopiera noter åt någon som har "tappat" sina, fixa fram en kåpa åt någon som har "tappat" sin, prata med någon kyrkvärd om vad den ska säga i välkomstmeddelandet, gå igenom ev. ändringar med prästen, kanske öva med en solist samt kanske transponera något som upptäcktes under körrepet. 

Kl. 11-12.30 är det gudstjänst och oftast stannar jag på kyrkkaffet för att både få sockerpåfyllning och vara social. 

Ibland ligger det ett dop kl. 13-13.30. 

Ungefär varannan söndag är det konsert/musikgudstjänst kl. 18.00, om jag medverkar brukar det vara rep vid 15.00 Om det bara är koralspel brukar jag var på plats kl. 17.30. 

Den administrativa tiden ägnar jag åt att

- förbereda kör-repetitioner med repertoar, infobrev, ekonomi och planering av körernas gudstjänster tillsammans med präster och ev. andra organister/körer

- fylla i statistisk (vi måste räkna alla deltagare på alla våra aktiviteter, detta för att visa att verksamheten lönar sig)

- beställa noter eller sortera in noter i gigantiska notbibliotek

- prata med sorgehus, brudpar, dopfamiljer om deras önskemål som ibland kan vara totalt orealistiska

- kontakta ev. solister för att informera om mina tankar och bestämma reptider

- fylla i listor som rör OB, milersättningar, utlägg mm

- researcha alltifrån lägergårdar till barnkörläger, resekostnader till läger/internat, repertoar till nästa års julkonsert, cateringpriser för lunchkonserter där lunch ska serveras

- boka lokaler för de ändamål jag har, t ex ett rep med en solist i kyrkan. Vi har ofta ett stort tryck på alla våra lokaler från tre organister, sju präster, tre diakoner, fyra pedagoger och två ungdomsledare som alla har massor av aktiviteter, såsom akvarellgrupper, babymassage, dopträffar, leva-vidare-grupp, konfirmander, visning av kyrkan för dagisbarn, syförening, gubbfrukost och pianoelever.

- boka annonser för kommande gudstjänster i press, på webben samt i vår interntidning

- svara på mail från barnkörsföräldrar, frilansande musiker som vill konsertera med mig/i mina kyrkor, kollegor som undrar saker, frågor från församlingsbor om alltifrån möjligheten till att få sånglektioner till vad det var för stycke jag spelade under nattvarden förra söndagen

- ringa upp människor som har sökt mig, ungefär två stycken/dag

- svara på sms och rensa mobilen på sms, även om jag försöker göra sådant under griftetalen på begravningarna mm

- öva, både enskilt, till barnkörerna (måste kunna allt utantill och ibland behöver även jag nya sånger för att inte tröttna) och ibland med solister inför vigslar, begravningar och konserter. 

- därtill bör vi stämma orgelns rörverk ungefär en gång/vecka

- ibland behöver jag sitta och spela orgel bara för att påminna mig om varför jag valde organistyrket....

Idag såg min onsdag ut såhär:

Kl. 9.30 ringde min kollega Elisabeth och frågade om jag hade ordnat noter till brasset som medverkar första advent, samt att vi bestämde vem av oss som ska spela orgel och vem som ska leda barnkörerna under gudstjänsten.

Därefter letade jag noter tilldagens begravning samt åt en trumpetare till första advent. Jag kollade mailen, jag tog fram en ny pianoskola-bok och jag skrev ner lite tankar inför mitt utvecklingssamtal imorgon.

kl. 11 åkte jag till kyrkogården och spelade en begravning i kapellet. Därefter lunch, kolla mailen och jag kopierade lite noter åt dagens pianoelever.

Kl. 13.15 åkte jag till kulturskolan i Mölndal för ett möte med körledarna Lotta och Teresia. Vi ska tillsammans med våra körer leda en stor Luciakonsert i kyrkan och vi gick igenom programmet, bestämde tonarter, bestämde textuttal samt vem som spelar/dirigerar på vilken sång. 

kl. 14.15 åkte jag till Toltorpskyrkan och tog emot dagens första pianoelev. Två timmar senare gick dagens sista pianoelev. Då kopierade jag avtal på externa körers övningsvillkor i kyrkan, jag ringde kyrkoherden och frågade om jag kan köpa in en ny pianopall och en ny lampa till pianot? Svaret var att jag skulle kolla med vaktmästaren först om det inte fanns någon undangömd......ringde vaktmästaren men inget svar. Därefter ringde jag pedagogen Lena och berättade att jag hoppar in för Elisabeth på morgondagens babyrytmik i Eklanda, samt planerade kort den stunden med Lena. Till sist ringde jag herden igen för att bestämma en ny tid för mitt utvecklingssamtal då morgondagens krockar med Elisabeths babyrytmik. Strax före kl. 17 hade jag släckt och larmat och åkte hem. Hemma väntar notsortering samt lite mailande kring första advent och Lucia med berörda människor. 

Jag tycker om variationen i yrket, att man både får vara musiker, ledare, pedagog och administratör. Även ganska mycket psykolog och researchare. Det jag kan tycka är trist att det ofta blir så mycket arbete framför datorn inför alla gudstjänster, lektioner och sångstunder. Samt planering, planering och åter planering. Oftast önskar jag att jag fick spela mer än vad jag gör (jag spelar kanske 20% av min arbetstid), men det går i perioder.

Nu ska jag återgå till jobbet, en timme till tänkte jag arbeta, och ja, jag bokför alla arbetstimmar, så jag vet om jag kan vara "ledig" eller inte. Det brukar inte vara något problem att oroa sig över......

....har inte jag fått, men jag jobbar på det. Därför ska mina inlägg i fortsättningen bli avsevärt mycket kortare. Jag lovar!!!!

Dagen började halvbra, efter 10 timmars sömn ville min kropp ändå inte vakna. När uret visade 7.30 och jag fortfarande låg nedbäddad började jag känna en viss oro inför tanken med att komma i tid. Snabbt in i duschen, borsta tänderna samtidigt, tänka ut dagens outfit och därefter sminka sig supersnabbt. Kl. 07.55 satt jag i bilen och jag var på plats när arbetsdagen inleddes med morgonandakt kl. 8.15 Bra jobbat, men inte att rekommendera. 

Därefter var jag grymt effektiv hela dagen, och eftermiddagen bestod av soft babyrytmik med trevligt fika efteråt med de söta mammorna, där vi pratade huspriser, adventstider och babyfotografering. Direkt vidare till Eklanda för att repa med Elisabeths två barnkörer. Då hon var krasslig och inte kunde sjunga en ton delade vi på jobbet, jag dirigerade och sjöng, Elisabeth satt vid pianot och skötte allt praktiskt med namnupprop och fördelning av stämmor och solon. Vi konstaterade att vi alltid borde vara två, det är så himla mycket roligare och framförallt smidigare. 

F ö är det 29 supersöta barn i den ena gruppen. Vi säger stopp vid 30 stycken, fler får inte plats i salen. Tänk om alla barn fortsätter att sjunga i våra körer, hurra vilken fin ungdomskör(er) vi kommer att ha om några år

Nu väntar min lyxiga kvällsmåltid. Yoghurt, äppelmos, branflakes och en kopp te. Med en massa tända ljus och dagens GP som sällskap känns det helt ok. Därefter badkaret med nya Allt om mat, hurra!

Idag har jag fått flera glada överraskningar som har gjort att jag har mått bättre. Jag känner mig fortfarande ganska ostabil, men lite goda nyheter har ändå gjort att dagen har varit till belåtenhet. Dock har jag varit extremt trött hela dagen efter enbart 3-4 timmars orolig sömn. Jag sov hemma till sist, ensam. Men det var tufft, jag var ledsen och alla tankar som snurrade i huvudet gjorde att jag inte kunde slappna av och somna. Underbara Kalle började chatta med mig vid 02.15 och undrade om små flickor som jag fick vara uppe så sent.....det kändes iallafall fint att det fanns någon som satt uppe, tänkte på mig och dessutom kontaktade mig. Tack Kalle för att du berikar mitt liv med dina galna idéer och kommentarer, synd att du sitter i Solna dock. 

Jag sover bäst tillsammans med andra, märkligt nog. Undrar om det är något som hänger kvar från spädbarnstiden då man ville vara nära sin mammas hud hela tiden? Jag fullkomligt älskar att ligga nära en annan människa, höra dennes andetag, känna rörelser och förhoppningsvis även känna hudkontakt. Då slappnar jag verkligen av och sover som en björn. Senast i lördags när jag och underbara Andrea delade både säng och täcke. Jag är verkligen inte skapt för att leva ensam, men allt har sin tid. 

På jobbet hade jag på förmiddagen en begravning som var förlagd till kyrkan, hurra!!! Dessutom var det Berzelii begravningsbyrå som alltid är trevliga att arbeta med, idag var det Jacob som var deras representant och honom hade jag bara hört talas om, men aldrig träffat. Han var supertrevlig, snygg och paddlar kajak. Vi fann varandra på orgelläktaren  

Jag var på plats i väldigt god tid så jag hann spela igenom ett par orgelbüchleinkoraler av Bach, gräsligt svåra men bra aktivitet för hjärnan. När jag tragglade mig igenom Christ lag in Todesbanden hördes en välbekant, mörk, trevlig röst nerifrån flygeln. "Det var inte igår!!! Får jag komma upp?" Den som frågade var sångsolisten Ulf Källvik, en väldigt trevlig prick som jag kom i kontakt med för två år sedan via min dåvarande kille. Ulf och jag hann tjänstgöra på några begravningar tillsammans innan jag abrupt försvann tillbaka till Stockholm och därmed inte hann säga farväl till Ulf. Men nu är jag ju tillbaka på västkusten och vi kramade om varandra på orgelläktaren. Efter ett snabbt genomdrag av solosångerna hann vi prata en hel del om allt som har hänt sedan vi senast sågs, och Ulf hälsade mig varmt välkommen tillbaka till stan och gratulerade mig till att ha fått så fina kollegor som Karin och Elisabeth i Fässberg. 

Begravningen var riktigt angenäm, jag fick spela på riktigt bra instrument med en bra solist och musiken som framfördes var Alfvén, Händel, Bach, Granstam och Hanff. Världens bästa jobb! 

Repetitionerna med barnkörerna gick strålande bra, de är så duktiga och jag får så mycket energi av att sjunga med barn. Före övningen tände jag massor av levande ljus i kyrkan, på altaret, i ljusbäraren, i fönstrena och alla övriga ljusstakar runt om i kyrkan. Att sedan i två timmar repetera med barnen bland alla ljusen var så mysigt. Flera föräldrar sa just det när de kom in för att hämta sina barn, "vad mysigt ni har det"! 

Efter avslutad arbetsdag åkte jag till Guldhedskyrkan där jag träffade styrelsen för kyrkans kammarkör. Då jag ska ta över den kören från årsskiftet ville de träffa mig och framförallt hälsa på mig, presentera sig för mig samt att vi diskuterade vårens idéer såsom repertoar, ekonomi och ev. resa. Det kändes jättebra och jag är så stolt och glad över att jag har fått det förtroendet från Ulrike Heider (nuvarande dirigenten) och kören. Dock är jag skitnervös och ganska rädd för att inte lyckas hålla uppe fanan, att ta över ett ledarskap efter Ulrike är nästan lika dumt som att frivilligt simma bland pirayor, men jag vill inte vara någon fegis och när jag pratade både med Ulrike och styrelsen om detta var vi alla överens om att jag ska köra mitt race och de ska stötta mig så gott de kan

Ulrike ska vara tjänstledig från kören under vårterminen och hon kontaktade mig redan i somras för att fråga om jag var intresserad av att ta över en av hennes körer? "Eh, ja, men vaddå, är det ett skämt eller?" undrade jag tyst för mig själv. Då jag inte riktigt trodde henne tänkte jag inte så mycket mer på det, men i oktober, i samband med min examenskonsert, ringde hon igen och undrade hur intresserad jag var, vad jag hade för idéer mm. Därefter skulle hon återkomma och några dagar senare fick jag ett samtal som berättade att jag fick jobbet om jag ville!!!! HURRA! Dock har jag inte sagt något till någon då kören inte har fått veta något, men idag skulle Ulrike berätta för dem att hon ska vara borta under våren och att det är jag som ska leda dem istället.

Att få det förtroendet känns verkligen stort och jag är glad och väldigt peppad inför mitt kommande uppdrag. Framförallt är jag glad över att Ulrike vill släppa fram unga dirigenter, och låta oss bli mer erfarna för att så småningom kunna bära Sveriges körsångsskatt framåt på samma höga nivå som idag. Väldigt glädjande! Så nu tänker jag igenom en massa idéer och funderar över vad som kan passa kören och vilka ev. solister och musiker som ska få en förfrågan om medverkan...... Jag hoppas att vi kan göra något barockprojekt och då finns det några f d klasskamrater på CM som kan vänta sig ett samtal iaf

Hemma igen hann jag precis sätta mig med kvällsmaten när min jobbmobil ringde. Det var en av ungdomsledarna i Fässberg som berättade att de planerade årets skidresa, till Sälen i fyra dygn i januari, med plats för 16 stycken ungdomar, alltså inte konfirmander, utan SKUFF, Sv. kyrkans unga i Fässbergs församling. De vill ha med sig en anställd på resan, och då jag är ny i församlingen, inte så jättegammal och dessutom tycker om skidåkning frågade de mig. Samtalet löd ungefär såhär:

- Vi kommer vara ett gäng ungdomar som drar till Sälen för att åka skidor, umgås, laga mat tillsammans, göra olika aktiviteter som bastubad, pulkarace, spela spel mm samt lite andakter och några fördjupningspass. Vi är borta tors-sön och det brukar alltid vara lyckade resor. Vill och kan du följa med som "personal", men du ska inte ha något ansvar, det har vi i styrelsen? Svara gärna den här veckan.

Tja, vad ska man säga? Jag sa ja. Det var inte så svårt att bestämma sig. Jag ska bara kolla med herden och mina roomies imorgon att de inte har några invändningar. Det tror jag inte, så därmed är årets andra (!) skidresa bokad. Jippiiiee! 

Nu ska jag lägga mig i badet för att sedan förhoppningsvis somna före kl. 22. Hoppas veckan fortsätter i samma anda, då kanske jag är miljonär, hemmafru och cembalist i Antiqua Köln framåt söndag