Äntligen skickade Tele2 ett nytt bredband och jag är återigen uppkopplad mot världen. Jag har alltså inte dött av svält/näringsbrist.

En vecka har gått och jag har inte ätit ens en SMULA! Jag äter lydigt min soppa fyra gånger/dygn och det går förvånansvärt bra. Efter en vecka kan jag summera:

- min magsäck måste ha krympt för jag har ingen som helst hunger

- sötsuget kan infinna sig, särskilt om jag finns i en miljö där det intas mat, det värsta var nog i torsdags på jobbet när husmor bakade bröd och det doftade i hela huset

- min hy är baby-len, alla hudsprickor har försvunnit och även röda blemmor i ansiktet. Socker kan verkligen inte vara bra för hyn.....

- jag har gått ner 4,2 kg

- uppstötningarna och halsbrännan är som bortblåst, jag kan t o m böja mig ned och knyta skorna utan att det kommer upp en äcklig sörja

- jag är vansinnigt trött. Jag stupar i säng vid 21-22 och sover som en stock, och gärna till kl 10. Att jag sover 12 timmar är inte ovanligt. Frågan är om det beror på att kroppen får så lite energi eller om det är för att jag behöver vila? Hoppas jag snart är piggare, när terminen rullar igång nästa vecka har jag inte tid att sova 10-12 timmar/dygn. 

- jag får ofta huvudvärk, vilket är en vanlig biverkan. Jag försöker att dricka vatten konstant, men det är svårt att hinna med och dessutom blir man ju så kissnödig.

- jag har inte skött mina steg-mål med 12000 steg/dygn, och där skyller jag på kylan. Det bär verkligen emot att gå ut och promenera i -12 grader. Jag längtar till våren och ljuset!

- jag får massor av pepp och hurrarop från omgivningen, det är jättekul och behövs verkligen! Eftersom Caroline i Oslo är inne på samma spår smsar eller ringer vi varandra när det tar emot, och det hjälper verkligen att bara prata av sig om sitt sötsug eller trötthet så känns det genast bättre.

- jag har inte varit inne på ICA en enda gång och inte heller handlat. Med andra ord sparar jag massor av pengar, vilket gör att jag reflekterar väldigt mycket över ekonomi och vad jag lägger mina pengar på. De kommande 11 veckorna kommer jag ju inte att äta/dricka ute, inte fika, inte handla mat, godis eller fikabröd.

- jag har massor av tid över eftersom det går så snabbt att äta. 2,5 dl sätter man i sig ganska snabbt, vilket gör att jag har kommit på mig själv med att ätandet ofta är en anledning till att få sitta ner en stund och t ex läsa en tidning eller samtala. Nu får jag sitta ner vid matbordet på jobbet men utan att äta, en ovan känsla men det är bara att lära sig. Det finns ju en anledning till att detta experiment pågår i 12 veckor och inte tre dygn, typ. 

- jag undrar om jag någonsin kommer att börja äta socker igen? Jag har inte bestämt mig, men det bästa vore att för alltid undvika prinsesstårtor, sockerkakor och lösgodis. Frågan är om jag vill leva det livet? Eller kan jag njuta av annat istället? Efter en vecka utan mat känns det som att bara en liten skorpa med en god ostskiva på skulle kännas som fest!

Nu går jag in på andra veckan och enligt all fakta jag har läst är den andra veckan den tuffaste, men klarar man den klarar man hela perioden. Och jag SKA klara det här! Jag har dessutom varit med om värre saker i mitt liv, och detta tillstånd KAN jag faktiskt avbryta om jag vill, jag har kontrollen. Det tycker jag känns tryggt. 

Läste på gymet att det i januari lanseras en ny soppa, med morotssmak. Tänk att man kan bli så glad för en sådan sak? Hoppas den kommer inom kort, jag kan knappt bärga mig. Vilken festmåltid det kommer att bli   

Svaret är:
SOPPA!!!!! Fyra gånger om dagen, i 82 dygn till. Heja mig!!!

Efter ett långt samtal med min nya PT Micke och hälsovetaren Nina kom vi dagen före nyår fram till att det bästa för mig och min mage/kropp vore att köra hardcore-varianten med FLYTANDE FÖDA I 12 VECKOR! Ja, 12 veckor, 84 dygn.

Vi bestämde att jag skulle börja den 2 januari och mitt liv kommer fram till den 28 mars att innehålla:

- soppa till frukost

- soppa till lunch

- soppa till mellanmål

- soppa till kvällsmat

Det finns två smaker (kyckling eller lök) att välja på så jag kan variera mig lite......HJÄLP! Men jag ska klara det!!!!!!!!!!! Oj vad min kropp ska rensas på gifter, oj vad min kropp ska renas!

Jag får dricka:

vatten

rött/grönt te (utan mjölk)

äta sockerfria halstabletter

tugga sockerfria tuggummin

äta gurkstavar

Första och andra dagen gick förvånansvärt bra, jag var inte särskilt hungrig och det var rätt skönt att inte behöva fundera över vad som skulle stå på menyn....men idag har det varit en mardröm! JAG ÄR HUNGRIG!!!!! Åh vad jag vill tugga på något, bara en liten skorpa typ. Och plåtsmaken i munnen som har kommit är skitäcklig, jag tuggar tuggummi hela tiden. Dessutom fryser jag och går runt med vantar och sjalar. Andra bieffekter är att jag kissar ungefär 1 gång/timme, jag är galet trött och har svårt att hålla koncentrationen samt att jag tänker konstant på mat. Åh shit vad jag ska njuta av mat den 28 mars. Aldrig mer slentrianäta utan att känna vad det smakar, aldrig mer äta snabbt, aldrig mer äta utan att njuta.

Fördelarna med detta experiment:

- jag är redan bättre i magen, inga överraskande spyor och ingen halsbränna

- jag behöver inte fundera över vad och när jag ska äta

- jag behöver inte handla

- jag har ingen disk

- jag har inga sopor

- jag sparar tid och pengar

- jag kommer förmodligen att komma tillbaka till min normalvikt ganska snabbt (- 3 kg redan).

Det är ganska farligt att utsätta kroppen för detta, jag äter bara 600 kalorier/dygn och kroppen ställer in sig på svält vilket får till följd att jag har rätt dåligt med energi, en konstig plåtsmak i munnen infinner sig, jag fryser och så småningom kommer jag att tappa både hår (ca 10%) och kanske även naglar. Men 12 veckor går ju snabbt, eller......

Nu ska jag äta, jag tror att det blir kycklingsoppan, yummi!!!!

Mitt bredband pajade den 1 januari och Tele2 är världssämst på att ordna fram ett nytt, så jag är inte uppkopplad. Vilket har sina fördelar, oj vad mycket man får gjort hemma när man inte hänger framför datorskärmen.....

Nyår var väldigt lyckad, mitt tjat lönade sig och Caroline kom resandes till mig från Norge på kvällen den 30/12 och vi planerade nyårspartajet hos Frida och Toffe som vi skulle bevista under nyårskvällen. Då det var maskerad hade jastora bekymmer med att hitta en lämplig klädsel, jag avskyr att klä ut mig.....Caroline var däremot av motsatsen och peppade mig. Två flaskor vin senare och en rejäl garderobsrensning dito hade vi fått ihop grejer till våra dräkter som skulle föreställa Cher och Mimmi Pigg.

På nyårsaftonens dag bilade vi upp mot Stockholm med Sebbe, stannade snabbt i Arboga för matstopp och sedan hem till miss Ravandoni för ombyte i hennes våning.

Festen var verkligen lyckad, vi var bortåt 30 personer och alla hade klätt ut sig till jätteskojiga dräkter, haha!Eller vad sägs om gorilla, jultomte, läkare, renässansgubbe, grekisk gudinna, Rita Hayworth, älg, student, skidåkare, Jürgen Klinsmann, jägare, byggnadsarbetare, katt, seglar-brat, kanin, Diana Ross.....

Alla hade tagit med jättegod mat till knytkalaset och det var mängder av sprit. Efter tolvslaget körde vi ett tequila-race och vid 02.30-tiden spydde jag (tydligen) i kökets diskho....några timmars sömn på det i Fridas säng och sedan fortsatte jag att svänga mina lurviga fram till 06.15-tiden då det ordnades en taxi åt vårt håll som vi hakade på. Och då gick vi inte sist.

Frida skrev på sin fb-status kl. 19.00 den 1/1 "och där gick sista gästen..."

Caroline och jag sov till 12.00, därefter begav vi oss ut till Nacka för att hämta våra kvarglömda saker (inkl. Sebbe) hos Frida och Toffe. De själva låg och sov och deras våning såg ut som......ett rejält nyårsparty fast dagen efter......

Vädret var strålande och Caroline och jag pratade om att det kändes märkligt att åka vår välbekanta tunnebanelinje utan att längre bo i stan.....

Vid 15-tiden körde vi söderut, stannade återigen i Arboga för mat och var hemma i Götet framåt 23.30-tiden, väldigt trötta men glada!

Jag har de senaste 13-14 åren varit rätt kraftig med undantag för en del perioder då jag har vägt bortåt 55 kg (jag är ju bara 156 cm lång/kort), men vanligtvis har vikten legat runt 65 kg och det är inget jag har varit direkt missnöjd med. 

För tre år sedan gick jag väldigt snabbt upp nästan 25 kg utan att jag själv kunde förklara det. Flera läkarundersökningar visade på PSOC, dvs en hormonell rubbning i äggledarna som kan orsaka kraftig viktuppgång utan anledning. Dock hjälpte inte medicinerna/hormonerna mot det, jag blev mest knasig i psyket och väldig trött. Läkare nr 3 hittade dock en trasig magmunsmuskel och magsår (sedan ett halvår tillbaka) vilket hade uppkommit av konstant stress i flera års tid, och av stress kan man gå upp i vikt väldigt snabbt.....nåväl, jag försökte förlika mig med min nya kropp och det har gått rätt bra ändå, det sitter ju i huvudet, och jag har alltid kunnat träna och springa som vanligt =)

Dock har jag nu i höst känt att jag vill göra något åt min vikt och se om jag kan komma tillbaka till mina 60-65 kg? Främst för alla mina kläder som jag saknar....

Eftersom min mage har krånglat rejält den här hösten med ofrivilliga spyor här och där, helt utan förvarning, då min magmunsmuskel ju inte fungerar, och med tanke på tändernas frätskador har jag insett att jag måste åtgärda problemet och fick rådet att uppsöka en dietist för kostförslag. 

Idag gjorde jag det på mitt nya gym och hon testade även min kroppssammansättning. Enligt min vikt i förhållande till min längd har jag KRAFTIG fetma (mitt BMI var typ 36), MEN jag hade massor av muskler!!!!!!!!!! HURRA!!!!! Alla kurvor såg jättebra ut, jippiiiieee!!! Dock kom vi ändå överens om att jag ska tappa 10 kg minst för att mina knän inte ska ta stryk, samt köra så mycket GI-kost som möjligt för att få ordning på magsyran. 

Tack gode Gud för dessa maskiner som mäter fettvolym kontra muskelvolym mm, samt för kunniga människor som kan förklara hur saker och ting hänger ihop.

Jag är grymt sugen på att ta del av min nya kost och hälsostil, hoppas allt funkar och att jag inte längre kommer att kräkas mitt bland en massa människor, det kan ibland bli rätt pinsamt.....peppa mig gärna och bjud mig inte gärna på sådant som innehåller socker. Heja beach 2010!

Jag har precis krupit ner i sängen för att titta på "året med kungafamiljen", ett program som jag alltid tittar på. Vad som är så fascinerande med kungafamiljen förstår jag inte, jag skulle nog inte känna mig bekväm med deras situation om jag fick byta, men ändå är man ju sååååå nyfiken och deras liv i glamour verkar ju så spännande? Varför???

Det verkar rätt kul att vara en kunglighet för att man då får:

- bära vackra klänningar och håruppsättningar vid festliga tillfällen

- resa mycket och möta nya människor

- massor av uppmärksamhet

- äta goda middagar

Om jag jämför med mitt musikerliv, vad skiljer sig? Tja, jag tycker att jag ganska ofta genom mitt yrke får:

- bära vackra kläder och håruppsättningar, inte minst vid konserter

- resa en hel del, framförallt vid turnéer

- möta nya spännande och intressanta människor i princip varje dag

- uppmärksamhet så att det både räcker till och blir över

- middagar kanske jag inte kan påstå, men öl!!!

Alltså har jag inget att klaga på!

Kvällen blev väldigt mysig, Hagakyrkan var knökfull och konserten var fantastiskt bra. Efter lite mingel gick jag och Märta till "Vin och tapas" i Linnéstan där vi åt supergoda tapas och drack rödvin. Vi summerade året och konstaterade att 2009 har varit ett väldigt händelserikt år för oss båda!

Jag städade min våning innan jag gick hemifrån, åh vilken lycka det är att komma hem till nysvabbade golv och nybäddad säng med släta lakan. Vem har sagt att man måste vara prinsessa för att ha det bra?

Hemma i vardagen igen försöker jag förbereda så mycket det går inför 2010, både i arbetet och hemmaplan. Jag känner mig tack och lov utvilad och peppad inför allt som komma skall, kommer jag bara iordning både här hemma och på jobbet kommer jag vara lycklig som en prinsessa!

Igår kväll la jag mig i badet för att testa mina nya baddofter och badbomber jag fick i julklapp, och medans jag låg där och lyssnade på Actus Tragicus (bästa kantaten, så sagolikt vacker) summerade jag julen och kände att den blev så ofattbart bra till sist. 

För ett år sedan reste jag hem från Lanzarote där julen hade tillbringats med mamma och pappa och jag hoppades så innerligt att jag aldrig mer skulle behöva tillbringa julen utomlands och att jag skulle kunna hitta mitt eget sätt att förhålla mig till högtiden och ledigheten, och det tycker jag att jag lyckades med idag. 

Den bästa julklappen har helt klart kommit från mina vänner som har hört av sig titt som tätt med sms, mail och telefonsamtal där de undrar hur jag mår och förslag med händelser de vill att jag ska vara med på. Kan man ha det bättre? Höjdpunkten var helt klart inbjudan från Caroline och hennes familj om jag ville komma till dem i Norge över jul? Lika glad blev jag över Märta som hade velat ha med mig på familjen Erikssons jullunch om det inte hade varit för lilla nyfödda Daga, 2 dagar (smittorisk). Men det är ju tanken som räknas =)

I afton ska jag till Hagakyrkan för att lyssna på en nystartad barockensemble, "Karlsson barock" som ger sin premiärkonsert, det sk bli jättespännande. Jag har tänkt att jag ska promenera dit för att få lite motion. Som grädde på moset ringde Märta nyss och undrade om vi skulle ta sällskap dit, samt om vi skulle gå till "vin o tapas" efteråt för ett glas vin och just tapas. Åh, precis vad jag behöver just nu; barockmusik, Märta, vin och tapas!

Hoppas ni därute får en mysig måndagskväll!!!

Tillbaka hemma i Göteborg ligger jag i soffan och drömmer mig tillbaka till Drammen och familjen Eidsten Dahls stora villa vid vattnet. Ville verkligen inte åka hem för jag trivs så bra med den familjen och framförallt Caroline, men eftersom jag vill spara min semester till sommaren var det bara att bita i det sura äpplet och bege sig hemåt vid 6-tiden imorse så att jag skulle hinna till högmässan.

Igår kväll låg vi i varsin soffa framför teven hela dagen och vi bara åt godis konstant samt surfande runt på nätet med varsin macbook, jag, Caroline och Christiane. Tre unga, snygga, professionella musiker tar jullov, haha!

När alla gick och la sig vid midnatt fastnade jag och Caroline i ett tjejsnack på "mitt" rum och det var så mysigt att ligga i min bäddsoffa och prata typiskt tjejsnack till kl 02.30 Jag önskar så att vi kunde bo i samma stad, gärna i samma hus, så att vi kunde träffas jämt......likaså med Kate som nu flyttar till Malmö, med Anna som har hamnat i Södertälje och Fia som bor kvar i Stockholm. Miss you girls!!!

Varje gång jag träffar Caroline blir det värsta singellivet, jag känner ingen som är så bra som hon på att shoppa, göra av med pengar, dricka drinkar, festa och hänga runt på stan. Oavsett om vi är i Stockholm, Oslo eller Göteborg. Caroline kommer att vara i Stockholm en hel del i januari, dessvärre inte när jag är där. Men i slutet av januari kommer hon hit för då ska vi gå på Depeche Mode här i Göteborg, jiipppiiieee!

Jag har ont i magen av allt garvande den senaste timmen, som har bestått av chat med just nämnda Caroline. Vi fortsatte vårt tjejsnack fast över chat, och då kan man ju vara ännu mer "ärlig" så vi skrev till slut rätt sjuka saker. Haha, skulle någon utomstående läsa vår konversation skulle de antagligen vilja spärra in oss genast. Till slut avslutade vi chatten och Caroline undrade hur det gick med min städning? "Den går finfint" svarade jag.......eftersom det är fult att ljuga ska jag nu genast ta tag i den. Därefter badkaret och mina nya badbomber jag fick i julklapp =)

Caroline och jag har ett visst intresse för kläder och skor, och att shoppa med henne är livsfarligt! Likaså att titta i hennes garderob, för det finns alltid en hel del där som hon inte längre "behöver" så vi brukar försöka byta plagg med varandra eller helt enkelt köpa av varandra.

Idag visade Caroline massor av plagg hon inte längre använder och gissa vem som blev helt såld.....så nu har jag shoppat:

2 vinterkappor

1 par vinterstövlar, Stella McCartney for Adidas

2 kjolar

3 klänningar

1 munkjacka från Donna Karan

Detta till vrakpriser, på krita dessutom =)

Jag kan verkligen rekommendera hemmashopping, man prövar i lugn och ro i ett stort sovrum, man får hjälp med påklädning av två systrar och de är ärliga i tycke och smak om plaggen sitter bra eller ej. Aldrig mer shopping ute på stan, jag tycker bara det är jobbigt. Detta känns väldigt bra inför mitt köpstopp, att handla second hand av vänner. 

Caroline och jag beklagar oss dock över att vi inte har samma skostorlek, tänk om vi dessutom kunde låna/byta/köpa skor av varandra???? Det skulle vara livsfarligt, så det kanske bara är bra......