Första advent bjöd på fint väder idag, sa de som gick utanför kyrkan alltså. Jag r hemma sedan en timme och regnet öser ner, as usual. Det regnar faktiskt lite väl mycket här nere. Jag vaknade 04.15, gick upp en stund, kände att jag kunde unna mig lite mer sömn och sov därmed till 05.15 Klockan 06.45 satt jag på jobbet vid datorn, skrev ut agendor och arrade trumpetstämmor till dagens psalmer. Tur att jag är ute i god tid.....det var faktiskt rätt skönt ändå att vara uppe tidigt, man jobbar rätt effektivt när det är kolsvart utomhus och alldeles tyst i hela kontorslandskapet. Jag skickade ett sms till Janne angående en fråga som var lite akut. När klockan slog 8.00 hade jag ännu inte fått svar, därmed ringde jag honom, på hemtelefonen. Det skulle jag inte ha gjort. Pauliorganisten låg och sov! (?) Jag ursäktade mig med att jag trodde han var på plats i kyrkan sedan länge, men icke. Jag fick en mindre föreläsning om att det fanns en anledning till att han inte hade svarat på smset, telefonen var avstängd och är den avstängd betyder det att han sover.....jaja, jag fick iväg honom till jobbet iaf.Dagens arbete löpte på fint och det är ändå en speciell stämning första advent. På familjegudstjänsten vi hade på eftermiddagen var det 67 barn i barnkören! Helt underbart. Tänk vilka korister vi fostrar.......på läktaren hade jag sällskap av en underbar brassensemble, det vill jag ha varje söndag. Kyrkkaffet innebar många hälsningar på barnens föräldrar, efter körövningarna är det oftast en barnflicka eller mormor som hämtar, men nu fick jag äntligen se ansikten på barnens föräldrar, väldigt trevligt!Jag stannade kvar på kontoret och stökade undan en massa papper från dagen och gick sedan upp till kyrkan för att lyssna på vokalensemblens konsert, som var väldigt fin. Och kyrkan var fullsatt, för tredje gången idag! Karin, Elisabeth och jag konstaterade att det ska bli spännande att se om vi kan fylla kyrkan även en vanlig söndag framöver?Efter en snabbvisit i Elisabeths stora fina våning mitt i stan kom jag äntligen hem till soffan och konstaterade att min första-advents-debut i Fässberg blev lyckad och jag ser fram emot att få fira fler sådana där. Jag ser även fram emot att få adventspynta i min våning, det hoppas jag kunna göra imorgon.......

Jag har en helt fantastisk vän som heter Märta Eriksson. Hon är 28 år, bor i Göteborg och frilansar som violast. Vi lärde känna varandra genom mitt ex, och vi blev riktigt nära vänner när det förhållandet sprack, då hon hörde av sig och undrade hur jag mådde, vad som hade hänt och om hon kunde göra något för mig? Den damen har nog världens största hjärta, och otroligt kloka och sunda värderingar. Jag har lärt mig väldigt mycket av henne, och vi delar många intressen. Jag bodde nästan alltid hos henne när jag besökte Göteborg under förra året, ibland var hon hemma, ibland bodde jag där ensam. Nu när jag har flyttat ner till göteborg ses vi regelbundet, ibland bara för att ses hon och jag, varje vecka på kör-rep och ibland ute på upptåg på stan. 

Häromdagen ringde vi för att bestämma lite praktiska saker angående imorgon kväll då vi ska ut och fira Jan tillsammans med några andra vänner. Då berättade hon att hon hade blivit av med sin nya MAcBook Pro-dator som hon köpte i september för 12500 kr. Den blev stulen medan hon repeterade på sin nuvarande arbetsplats, en teaterscen i Gbg, där inga obehöriga har tillgång till lokalerna. Försäkringen täcker inte denna förlust och Märta var såklart riktigt ledsen. Dock deppade hon inte ihop totalt, hon tyckte det var en världslig sak och såg det som en möjlighet att försöka vänja sig av vid dator. Dock behöver hon ju en dator.....

Därför drog jag igång en kampanj på facebook igår, om alla Märtas 538 stycken vänner lägger 20 kr var, då får hon in lite mer än 10 000 kr. Hittills har jag fått in 540 kr! Tänk om det lyckas!!!!! Fatta vad häftigt! Vill du bidra? Maila mig så får du mitt kontonr. 

Märta blev väldigt glad och rörd när hon hörde talas om detta, och hon lovade att skäna 10 kr till välgörande ändamål för varje person som deltar i insamlingen. Alltså kommer hon i s f att skänka 5000 kr, och det vet jag att hon kommer att göra! 

Nu ska jag sova, imorgon är det en lång dag som innehåller:

- till jobbet för att göra några saker jag ej har hunnit inför helgen

- luncha med en organist inne i stan

- färga håret hos en ny frisör

- repa på musikhögskolan inför en lunchkonsert om 2 veckor

- göra några ärenden på stan

- möta Jan och Karin för att lyssna på Märtas föreställning, inkl. äta julbord, på kajskjul 8 på kvällen

Lördagen är ungefär likadan, och söndagen.....och hemma har det inte städats och jag vet inte var adventstakarna är......men det ordnar sig alltid  

Jag somnade vid 01.00 igår, alldeles för sent, så jag ställde väckarklockan på 07.30 så att jag inte skulle få alltför lite nattsömn. Jag sov gott och vaknade utvilad, såg på klockan och den visade 00.20 Va? Kan det stämma? Somnade jag inte vid 01? Har jag bara sovit några minuter? Eller visar uret fel? Jag gick upp och direkt in till badrummet, där jag genom fönstret såg att det var ljust ute. Jag förstod verkligen ingenting. Det är mitt i natten, klockan går baklänges och det är ljust ute. För att försöka bringa någon sorts klarhet i det hela tittade jag på mobilen. 12.20 stod det i displayen med tydliga siffror. Jag kollade även den andra mobilen, den visade 12.22 Jag gick ut i köket och kollade på klockan där, 12.20 Om my god!!!!! Jag har sovit bort halva min arbetsdag och allt jag redan borde ha hunnit göra. Lugn, inte drabbas av panik, dagens första uppdrag väntar inte förrän kl. 14.30 Och jag kände mig som sagt utvilad iallafall. 

Nyss kom det sms om att mina båda vänner Per och Christina har gått vidare till semi i solistpriset! Wiieeeee!!! Åh vad glad jag blev, och stolt. Både för deras skull men även för att jag har spelat med dem och förhoppningsvis kommer att fortsätta att så göra. 

Sms är bra. Jag tycker att det är som att få en julklapp, man vet aldrig vad de innehåller....idag fick jag ett väldigt fint sms som löd: "Tack för igår. Är glad att du berättade. Är glad över att få vara din vän. Ber för dig varje kväll. Kram!"

Jag har försöker att ha med mina nära och kära i min aftonbön varje kväll. Jag tror det gör skillnad. Pröva själv! SGIJF.*

* Sov Gott I Jesu Famn. 

Jag kollade nyss statistiken på min blogg, och idag har jag haft 40 besökare. Hur många har Blondinbella? 300 000? Strunt samma, det är iallafall kul att några har hittat till min sida och kollar in vad jag har för tankar. Dock blir jag så nyfiken på vilka det är som kikar in? Är det mina närmaste vänner? Mina chefer för att se om jag bloggar på arbetstid? Släktingar som är nyfikna men inte ringer mig istället? Frilansare som undrar om jag planerar något projekt framöver? Eller konfirmander som undrar vem den där musiktanten är egentligen? Jag tycker iallafall om att skriva och det gör jag, oavsett noll eller 300 000 läsare. Men det skulle vara kul om alla under en dag lämnade ett avtryck i gästboken med ett "I was here"!

Kvällen har jag ägnat åt att tänka på mina lärare. Främst Anders Eby. Det är mycket kör i mitt huvud just nu, jag bollar många idéer med styrelsen och Ulrike Heider inför mitt ledarskap för Guldhedskyrkans KK efter nyår, jag lyssnar på massor av körmusik och jag bläddrar i mina gamla konsertprogram för att se vad det är för något jag har sjungit genom alla åren. Det är ganska mycket inser jag. Men framförallt inser jag vilken förmån jag har haft som har fått vara student för

professor Anders Eby, kördirigering

 ''            Clas Pehrsson, instudering tidig musik/kammarmusik

 ''            Ann Wallström, instudering tidig musik/kammarmusik

 ''            Rolf Lindblom, solistisk piano

 ''            Ralph Gustafss, solistisk orgel

Därtill icke professorer, men absolut lika bra

Margaretha Elmerstad, sång

Arne Lundmark, sång

Martin Lindström, sol. piano

P-O Larsson, brukspiano

Lars Andersson, sol. orgel

Ulf Samuelsson, sol. orgel

Tomas Willstedt, improvisation

U-B Åkerberg, gehör

Roine Jansson, komposition

Birgitta Rosenquist-Brorson, typ allt som har med kyrkomusik att göra

Olof Boman, mental träning

Alla dessa har lärt mig så ofantligt mycket, både teknik såsom frasering, fingersättning, avslappning och kroppsrörelser, samt musikalitet, alltså uttryck, känslor, mod, återhållsamhet, stilar mm. Men framförallt har de lärt mig så mycket om hur det är att vara människa! Vad just min uppgift på jorden är, hur jag kan ta tillvara på den och hur jag ska verka mina år jag vandrar runt här på marken. Dels genom att de faktiskt har sagt "gör så här" men framförallt genom att de har delat med sig av sina livshistorier, dels i lektionsrummen, dels vid fikaborden, dels på promenader eller bussresor och dels vid middagar med rödvin och levande ljus. Och jag känner mig så priviligierad! Tänk att just jag har fått vara student för Clas Pehrsson och Anders Eby! Tänk att de har velat delat med sig av sin kunskap just till mig.

Jag kom att tänka på detta ikväll dels för att jag och Per pratade en del om detta i lördags, då han nu lämnar ackis om några veckor efter att ha varit student i många år, och dels för att jag läste i gårdagens DN om Anders Eby. Det slog mig att jag har tillbringat ganska många timmar med Anders, dels i B35 och alla rep med kammarkören, dels på resor, alltifrån till Island och Uppsala, dels alla konserter, både på tävling i Spanien och i Göteborgs domkyrka, dels alla kaffepauser i ljusgården och B-huset-korridoren. 

På examensavslutningen i juni, där alla avgående studenter avtackades på scenen i Stora salen tillsammans med alla avgående lärare, kändes det som att sluta med flaggan i topp då jag gick upp på scenen tillsammans med Henrik Berg som jag lärde känna på en orgelspelarkurs i Dalarna när vi båda var 16 år. I alla år har vi följts åt på ackis, han på piano och jag på kyrkomusik. Med var även nyss nämnde Per Gross, Johanna Ek som jag har suttit bredvid i kammarkören, hon har studerat sång i 10 år på ackis, och dels med lärarna Anders Eby, Clas Pehrsson och U-B Åkerberg som alla gick i pension. Efter bubbeldrickande i ljusgården gick jag med mamma och pappa till Fredsgatan 12 för examensmiddag. När jag väl hade satt mig till bords började jag gråta. Mamma undrade om jag inte var glad? Jo, galet glad, rörd och priviligierad! Tack underbara ackis och alla ni lärare och studenter för att ni tog in mig på skolan, och för att ni har förgyllt mitt liv i många år och kommer att så göra för många år framöver.

Klockan ringde 06.15 och jag gick upp vid första försöket. Lite fix hemma inför dagen innan jag var på plats i kapellet kl. 09.30 Mölndals begravningsbyrå ringde när jag satt i bilen.

-"Jag tänkte meddela musiken till begravningEN".

- "Vilken begravning, jag har faktiskt flera sådana idag?" svarade jag så neutralt jag kunde.

- "Kl. 11.30 De vill ha bla bla och som utgång Pastoralsviten av Larsson".

Tur för Mölndals begravningsbyrå att de hade en relativt erfaren organist idag, Larssons Pastoralsvit kanske inte direkt tillhör standardrepertoaren, iaf inte på en skruttig enmanulig orgel som det är i kapellet. De två begravningarna var trevliga iallafall, och jag hann faktiskt öva riktigt effektivt på dö(fniss)tiden däremellan.

Sopplunch, kolla mail, lämna papper hit och dit och nu två barnkörer. Tack och lov det roligaste kvar, annars skulle jag ha längtat hem till min soffa redan nu, jag är väldigt trött idag. När jag kommer hem blir det garanterat badkaret, det var flera dagar sedan vi umgicks. Sedan soffa, sedan säng. Slapp måndag. Sjorå.

Kvällens gudstjänst i Sankt Pauli kyrka blev otroligt fin och angenäm. Dels för att vackra Elisabeth deltog, något jag inte visste, så det var en extra glad överraskning. Elisabeth är fru till Samuel som är organist i Varberg. Samuel lärde jag känna genom mitt ex, och genom Samuel lärde jag känna Elisabeth som har blivit en kär vän. Hon är lugn, smart, förståndig, snäll, generös, glad, lyssnande och otroligt vacker. Dessutom är hon en duktig sångerska, pianist och organist, fast hon är utbildad logoped. Somliga får allt..... 

Nåväl, gudstjänsten var väldigt enkelt utformad, korta böner, korta textläsningar, en jättefin reflektion av Marcus som är pedagog i församlingen och en "det hände mig"-berättelse av Marina som fick elakartad bröstcancer när hon väntade sitt tredje barn. Därtill sjöng vi våra popsånger till piano, sax och trummor. När Marcus sjöng "You raise me up" hade jag gåshud över hela kroppen, åh vad snyggt det var!!! 

Efter gudstjänsten var det trevligt mingel i kyrkan med massor av godisskålar här och var. Vi som hade deltagit i gudstjänsten bjöds därefter på pizza i församlingshemmet där jag, Elisabeth, Marcus och Daniel Bennsten som är präst i Pauli, hade ett mycket trevligt samtal krig alltifrån syndabekännelse till tre-rättersmiddagar och lägenhetsvisningar. Vi alla som åt (16 stycken ungefär) utvärderade gudstjänsten, vi bad och tackade för kvällen och skildes sedan åt. Jag skjutsade hem Elisabeth och vi hann prata en del om vad som har hänt de senaste veckorna, det var mysigt. 

Jag slogs av tanken att jag var i Pauli för exakt ett år sedan, jag hade en ledig helg och jag åkte ner till Götet för att besöka vänner och Pauli. Under söndagens kvällsgudstjänst sjöng i princip alla mina vänner, Jan dirigerade och Samuel spelade orgel. Jag kände då en sådan stark längtan till Göteborg, människorna där och framförallt Pauli. Och idag, exakt ett år senare, Domsöndagen, medverkar jag i gudstjänsten som församlingsbo och sångare. Jag flyttade ner och är en av Paulianerna på riktigt, jag träffar vännerna varje vecka och allt blev så bra! Elisabeth och jag log åt konstaterandet och vi sammanfattade kvällens gudtjänsttema "Buren utav Gud" att Han faktiskt finns för oss människor och bär oss när vi behöver det och leder oss på rätta vägar.

För ett år sedan, när jag mådde väldigt dåligt och var väldigt kluven till vad jag skulle göra av mitt liv, tänkte jag mycket på den här dikten:

En natt hade jag en dröm. 
Jag drömde att jag gick längs en strand med Gud.
På himlen trädde plötsligt bilder ur mitt liv fram.
Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden, ett par var
mina och det andra paret var Guds.

När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren.
Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns det 
endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var
under de mest ensamma och svåraste stunderna i mitt liv.

Detta bekymrade mig mycket, och jag frågade Gud om detta.
"Gud, du sade att när jag bestämt mig för att följa dig, då skulle
du gå med mig hela vägen. Men jag ser att under de svåraste 
tiderna i mitt liv så finns det bara ett par fotspår.....
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest."

Gud svarade: "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle
aldrig överge dig. Under tider av svårigheter och prövningar, 
när du bara kan se ett par fotspår, 
- då bar jag dig."

Tack kära Pauli församling för att ni finns och för att ni alltid

påminner mig om varför vi människor vandrar runt här på jorden. 

Regnet öser ner och det är verkligen mörkt ute, helt rätt väder så här på Domsöndagen, dvs sista söndagen innan 1a advent.

Per och jag åt en lång, mysig frukost med massor av tända ljus, gröt, bröd, juice, ägg och färska frukter. Medan jag sminkade mig övade han i vardagsrummet, och när jag böjde ögonfransarna slogs jag av tanken att den killen är en musiker utan dess like. Hur kan man spela så snabbt? Hur kan man spela så snygga linjer? Hur kan han göra så att tonerna låter så himla coolt på hans flöjt? Kanske för att killen övar typ jämt? Han övade i Fässberg tre timmar igår, i mitt vardagsrum 30 minuter och han spelar just nu en konsert med ett mastodontprogram. Imorgon och på tisdag repar han, på onsdag tävlar han osv osv.

Jag har nyss spelat gudstjänst i Krokslättskyrkan, det var inte så upphetsande. Desto mer upphetsande blir det i kväll, då jag ska medverka på en musikgudstjänst i St Pauli kyrka, där jag ska sjunga alt i en trio. Vi ska göra en massa sliskiga popsånger med saxofon, trummor och piano. Underbart roligt, variation förgyller livet

Oj vilken trevlig kväll jag har haft med Per. Vi har ätit en supergod tre-rättersmiddag, vi har skålat i bubbel för att fira att han är i kvartsfinal i Solistpriset, vi har druckit massor av vin, lyssnat på bra skivor och pratat om allt mellan himmel och jord hela kvällen! En väldigt lyckad kväll m a o. 

Imorgon ska vi ta en lång frukost innan han beger sig ut mot Särö där han ska spela sin konsert. Förhoppningsvis hinner vi ta en promenad i Slottsskogen eller botaniska innan han måste åka. Jag kommer nog att sova extra gott när jag vet att han ligger nedbäddad på andra sidan väggen och håller mig sällskap i ytterligare några timmar till. 

Nu tar mitt batteri slut och laddaren ligger vid soffan där Per sover.......god natt alla!