Direktlänk till inlägg 22 november 2009
Kvällens gudstjänst i Sankt Pauli kyrka blev otroligt fin och angenäm. Dels för att vackra Elisabeth deltog, något jag inte visste, så det var en extra glad överraskning. Elisabeth är fru till Samuel som är organist i Varberg. Samuel lärde jag känna genom mitt ex, och genom Samuel lärde jag känna Elisabeth som har blivit en kär vän. Hon är lugn, smart, förståndig, snäll, generös, glad, lyssnande och otroligt vacker. Dessutom är hon en duktig sångerska, pianist och organist, fast hon är utbildad logoped. Somliga får allt.....
Nåväl, gudstjänsten var väldigt enkelt utformad, korta böner, korta textläsningar, en jättefin reflektion av Marcus som är pedagog i församlingen och en "det hände mig"-berättelse av Marina som fick elakartad bröstcancer när hon väntade sitt tredje barn. Därtill sjöng vi våra popsånger till piano, sax och trummor. När Marcus sjöng "You raise me up" hade jag gåshud över hela kroppen, åh vad snyggt det var!!!
Efter gudstjänsten var det trevligt mingel i kyrkan med massor av godisskålar här och var. Vi som hade deltagit i gudstjänsten bjöds därefter på pizza i församlingshemmet där jag, Elisabeth, Marcus och Daniel Bennsten som är präst i Pauli, hade ett mycket trevligt samtal krig alltifrån syndabekännelse till tre-rättersmiddagar och lägenhetsvisningar. Vi alla som åt (16 stycken ungefär) utvärderade gudstjänsten, vi bad och tackade för kvällen och skildes sedan åt. Jag skjutsade hem Elisabeth och vi hann prata en del om vad som har hänt de senaste veckorna, det var mysigt.
Jag slogs av tanken att jag var i Pauli för exakt ett år sedan, jag hade en ledig helg och jag åkte ner till Götet för att besöka vänner och Pauli. Under söndagens kvällsgudstjänst sjöng i princip alla mina vänner, Jan dirigerade och Samuel spelade orgel. Jag kände då en sådan stark längtan till Göteborg, människorna där och framförallt Pauli. Och idag, exakt ett år senare, Domsöndagen, medverkar jag i gudstjänsten som församlingsbo och sångare. Jag flyttade ner och är en av Paulianerna på riktigt, jag träffar vännerna varje vecka och allt blev så bra! Elisabeth och jag log åt konstaterandet och vi sammanfattade kvällens gudtjänsttema "Buren utav Gud" att Han faktiskt finns för oss människor och bär oss när vi behöver det och leder oss på rätta vägar.
För ett år sedan, när jag mådde väldigt dåligt och var väldigt kluven till vad jag skulle göra av mitt liv, tänkte jag mycket på den här dikten:
En natt hade jag en dröm.
Jag drömde att jag gick längs en strand med Gud.
På himlen trädde plötsligt bilder ur mitt liv fram.
Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden, ett par var
mina och det andra paret var Guds.
När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren.
Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns det
endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var
under de mest ensamma och svåraste stunderna i mitt liv.
Detta bekymrade mig mycket, och jag frågade Gud om detta.
"Gud, du sade att när jag bestämt mig för att följa dig, då skulle
du gå med mig hela vägen. Men jag ser att under de svåraste
tiderna i mitt liv så finns det bara ett par fotspår.....
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest."
Gud svarade: "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle
aldrig överge dig. Under tider av svårigheter och prövningar,
när du bara kan se ett par fotspår,
- då bar jag dig."
Tack kära Pauli församling för att ni finns och för att ni alltid
påminner mig om varför vi människor vandrar runt här på jorden.
Jag bloggar inte på den här sidan längre, utan på min hemsida, www.emmyalgefors.se Jag tror inte att jag har loggat in här på över ett år, så döm om min förvåning när jag idag såg att jag har lite besök här....vad trevligt :) Men följ mig gär...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 | |||||||||
|