Oj vilken trevlig kväll det var igår. Anna mötte mig vid Citykyrkans café, där har de jättegoda smörgåsar till bra priser, det ligger mitt i stan och personalen är trevliga och söta, till skillnad från t ex Vetekatten. Dessutom stödjer man Citykyrkans verksamhet. Gå dit om du har möjlighet, Adolf Fredriks kyrkogata, en tvärgata från Drottninggatan. 

Igår slogs jag av tanken att jag nog har varit på nästan alla restauranger, pubar och caféer i hela Stockholms innerstad. Oj, det säger en del om vad för slags leverne jag har haft i Stockholm, eh......

Därefter Per's diplomkonsert som var makalöst bra. Jag satt med Andrea och Emma, och under sista extranumret fick Andrea en gråtattack som inte gick att stoppa, enbart för att det var så vackert. Per (blockflöjt), Pelle (cello) och Mayumi (cembalo) spelade Bach och det gjorde nästan fysiskt ont för att det var så vackert. Jag lyckades dock behärska mig, till skillnad från i lördags då jag tjöt till brassklangen under psalm 169a.

Efter konserten var det bubbel och snittar i festlokalen på entréplanet. Det var många vänner, lärare och bekanta och massor av gratisdricka så jag bara njöt av tisdagskvällen. Det var flera vänner som kommenterade att jag ser ut att må så bra och att det tydligen strålar om mig. Åh vad glad jag blev av att höra det, för det är så jag känner just nu, livet ler mot mig

När vi blev utslängda kl. 22 av personalen var vi några stycken som ville gå vidare, Pelle föreslog då att vi kunde gå till operan och deras interna pub, den öppnar efter kvällens föreställning som brukar vara slut vid 22, så vi promenerade dit och Pelle, som vickar i operan, släppte in oss. Återigen fick jag komma in under operans hemliga gångar, men denna gång i Stockholm. Kommer jag någonsin förstå att jag har vänner som har operan som arbetsplats? Tror inte det......

Operapuben var jättemysig och jag träffade på ett bekant ansikte jag inte träffat på länge, Yngve Malcus som spelar kontrabas i operan. Vi har spelat ihop med barockorkestern Tre kronor och brukade samåka då vi båda bodde i Hägersten. Vi drack så mkt öl vi kunde (35 kr/0,5 liter) och när klockan var 00.00 ville personalen gå hem så vi pallrade oss ut i natten. Då det var en vanlig vardagskväll insåg vi att vi nog borde ta ansvar för nattsömnen....jag tog bussen hem till Catalina på söder och smög in i köket där hon hade bäddat åt mig, så gulligt!

Jag vaknade vid kl. 06 och kunde inte somna om så jag gick upp, tände ljus och tittade ut genom hennes stora fönster på de andra takåsarna över söder. Jag hade svårt att inse att detta händer, jag åker upp till Sthlm och träffar mina finaste vänner, får lyssna på sagolikt vacker musik, minglar med bubbel och musiker, dricker öl under operascenen, vaknar upp i Catalinas fina lägenhet på söder och gör frukost medan jag väntar på att hon och Anders ska vakna......hjälp, hur är det möjligt att jag får vara med om allt detta? När Catalina vaknade kom hon yrvaken in i köket och gav mig världens största, varmaste kram. Hur många får en sådan före kl. 7? Så småningom kom även Anders (Åkered), en violinist från ackis som just nu går på Ingesund men han var i Sthlm för ett gig och bodde också hos Catalina. Det visste jag inte så det var en trevlig överraskning

Vi åt frukost tillsammans och det är ju bara så mysigt, mitt i veckan.......därefter tog Catalina och jag bussen till ackis där vi skiljdes åt. Jag hämtade mina saker från gårdagen och begav mig till loungens på SJ's central. Där inväntade jag mitt tåg i sällskap av morgontidningarna, färska smörgåsar (färdkost) och clementiner. 

Nu väntar dagens skörd av pianoelever, kontrast mot gårdagen men musik är ju alltid musik, och entusiasmen ska vi inte tala om hos de små liven! Tänk om jag får vara med om någon av deras diplomkonserter om 20 år, vem vet?