Nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm och ska strax sova, jag har känt mig ganska trött och seg i tre dygn nu, vet inte varför? Anna hämtar mig på stationen kl 19.28 och då lovade hon att maten skulle vara färdig och stå på bordet. Kan man ha det bättre? Om jag är utvilad blir det nog ännu trevligare 

Den största anledningen till att jag åker till Stockholm är att det för ungefär två veckor sedan kom ett sms som löd:
"Hej alla "barn"! Familjemiddag hos oss kl. 16.00 lör den 14 nov. Alla varmt välkomna hälsar mamma, pappa och lillebror" 

Jag blev otroligt glad och smickrad över inbjudan och tackade ja, och nu är jag på väg norrut för denna begivenhet. Den som skickade smset är min f d kollega i Tullinge, Berith som arbetar där som diakon. Vi har med åren blivit goda vänner och hon har ofta hoppat in i mitt liv vid både sorg och glädje och hon har gett många goda råd och tröstande kramar. Hon har fem helt fantastiska barn som i sin tur har en hel del partners, så de är en sisådär 10 stycken när alla är samlade. Berith vet om min längtan efter en egen stor familj och har delat med sig av många erfarenheter inför den dagen, som förhoppningsvis kommer om några år. Jag har även pratat mycket med Berith om min egen familjesituation som inte alltid är på topp. En stor sorg jag har är att jag inte har någon kontakt alls med min biologiska syster, och därmed inte heller med hennes familj, och i och med att jag inte har några andra syskon ser jag mig som ett ensambarn och det är just ganska ensamt. Speciellt när mamma och pappa inte bor i samma stad som jag och antagligen inte heller någonsin kommer att göra det, då får man ordna upp sitt liv utan sin familj i närheten. För ett tag sedan mådde jag riktigt dåligt och jag pratade mycket med Berith om det. Dagen efter ringde hon upp mig och lät väldigt allvarlig. "Emmy", sa hon. "Nu har jag pratat med Jan (hennes make) om dig och vi har fattat ett beslut. Eftersom vi redan har så många barn har vi kommit fram till att vi lika gärna kan ha ett till, så nu har vi adopterat dig! Vad säger du om det?"

Jag brast ut i ett stort leende och tackade ja till erbjudandet  Sedan den dagen har jag faktiskt blivit behandlad som en fullvärdig medlem hos familjen Nyström-Geira, och mina "låtsassyskon" hör av sig lite då och då med söta mess på facebook mm. När jag spelade min examenskonsert i oktober smsade Berith att "vi kommer hela högen", och det gjorde de!!!! De var nio stycken!!!! En fredagkväll, trots Idol och annat trevligt som troligen är mer upphetsande för en 5-åring (yngsta barnet) än en orgelkonsert. Min biologiska syster hörde inte av sig alls inför konserten, men alla mina extrasyskon samt deras partners kom. Åh vad det gjorde mig glad!!! 

Anna har liknande erfarenheter kring sin familj och vi pratar ofta om att "man har bara sig själv och man får själv ordna upp sitt liv!" Det kan vara tufft och jag frågar mig ofta varför just jag ska drabbas av problem som jag tycker är helt onödiga? Men det finns förhoppningsvis en mening med allt, även om svaret just nu lyser med sin frånvaro. Jag tycker dock jag har lyckats ganska bra med min situation, det man inte har gratis får man jobba för, och det ger alltid resultat. Jag har fantastiskt fina vänner i framförallt Stockholm och Göteborg, fina kollegor i nyss nämnda städer, en fin mamma och pappa samt en superfin extrafamilj i Tumba i södra Stockholm. Därtill världens bästa jobb och en schysst bostad, samt en ekonomisk situation som gör att jag klarar mig och mer därtill. Det skulle vara trevligt med en partner också men det kommer säkert med tiden. Man kan ju inte få allt på en gång.....