Idag har jag fått flera glada överraskningar som har gjort att jag har mått bättre. Jag känner mig fortfarande ganska ostabil, men lite goda nyheter har ändå gjort att dagen har varit till belåtenhet. Dock har jag varit extremt trött hela dagen efter enbart 3-4 timmars orolig sömn. Jag sov hemma till sist, ensam. Men det var tufft, jag var ledsen och alla tankar som snurrade i huvudet gjorde att jag inte kunde slappna av och somna. Underbara Kalle började chatta med mig vid 02.15 och undrade om små flickor som jag fick vara uppe så sent.....det kändes iallafall fint att det fanns någon som satt uppe, tänkte på mig och dessutom kontaktade mig. Tack Kalle för att du berikar mitt liv med dina galna idéer och kommentarer, synd att du sitter i Solna dock. 

Jag sover bäst tillsammans med andra, märkligt nog. Undrar om det är något som hänger kvar från spädbarnstiden då man ville vara nära sin mammas hud hela tiden? Jag fullkomligt älskar att ligga nära en annan människa, höra dennes andetag, känna rörelser och förhoppningsvis även känna hudkontakt. Då slappnar jag verkligen av och sover som en björn. Senast i lördags när jag och underbara Andrea delade både säng och täcke. Jag är verkligen inte skapt för att leva ensam, men allt har sin tid. 

På jobbet hade jag på förmiddagen en begravning som var förlagd till kyrkan, hurra!!! Dessutom var det Berzelii begravningsbyrå som alltid är trevliga att arbeta med, idag var det Jacob som var deras representant och honom hade jag bara hört talas om, men aldrig träffat. Han var supertrevlig, snygg och paddlar kajak. Vi fann varandra på orgelläktaren  

Jag var på plats i väldigt god tid så jag hann spela igenom ett par orgelbüchleinkoraler av Bach, gräsligt svåra men bra aktivitet för hjärnan. När jag tragglade mig igenom Christ lag in Todesbanden hördes en välbekant, mörk, trevlig röst nerifrån flygeln. "Det var inte igår!!! Får jag komma upp?" Den som frågade var sångsolisten Ulf Källvik, en väldigt trevlig prick som jag kom i kontakt med för två år sedan via min dåvarande kille. Ulf och jag hann tjänstgöra på några begravningar tillsammans innan jag abrupt försvann tillbaka till Stockholm och därmed inte hann säga farväl till Ulf. Men nu är jag ju tillbaka på västkusten och vi kramade om varandra på orgelläktaren. Efter ett snabbt genomdrag av solosångerna hann vi prata en hel del om allt som har hänt sedan vi senast sågs, och Ulf hälsade mig varmt välkommen tillbaka till stan och gratulerade mig till att ha fått så fina kollegor som Karin och Elisabeth i Fässberg. 

Begravningen var riktigt angenäm, jag fick spela på riktigt bra instrument med en bra solist och musiken som framfördes var Alfvén, Händel, Bach, Granstam och Hanff. Världens bästa jobb! 

Repetitionerna med barnkörerna gick strålande bra, de är så duktiga och jag får så mycket energi av att sjunga med barn. Före övningen tände jag massor av levande ljus i kyrkan, på altaret, i ljusbäraren, i fönstrena och alla övriga ljusstakar runt om i kyrkan. Att sedan i två timmar repetera med barnen bland alla ljusen var så mysigt. Flera föräldrar sa just det när de kom in för att hämta sina barn, "vad mysigt ni har det"! 

Efter avslutad arbetsdag åkte jag till Guldhedskyrkan där jag träffade styrelsen för kyrkans kammarkör. Då jag ska ta över den kören från årsskiftet ville de träffa mig och framförallt hälsa på mig, presentera sig för mig samt att vi diskuterade vårens idéer såsom repertoar, ekonomi och ev. resa. Det kändes jättebra och jag är så stolt och glad över att jag har fått det förtroendet från Ulrike Heider (nuvarande dirigenten) och kören. Dock är jag skitnervös och ganska rädd för att inte lyckas hålla uppe fanan, att ta över ett ledarskap efter Ulrike är nästan lika dumt som att frivilligt simma bland pirayor, men jag vill inte vara någon fegis och när jag pratade både med Ulrike och styrelsen om detta var vi alla överens om att jag ska köra mitt race och de ska stötta mig så gott de kan

Ulrike ska vara tjänstledig från kören under vårterminen och hon kontaktade mig redan i somras för att fråga om jag var intresserad av att ta över en av hennes körer? "Eh, ja, men vaddå, är det ett skämt eller?" undrade jag tyst för mig själv. Då jag inte riktigt trodde henne tänkte jag inte så mycket mer på det, men i oktober, i samband med min examenskonsert, ringde hon igen och undrade hur intresserad jag var, vad jag hade för idéer mm. Därefter skulle hon återkomma och några dagar senare fick jag ett samtal som berättade att jag fick jobbet om jag ville!!!! HURRA! Dock har jag inte sagt något till någon då kören inte har fått veta något, men idag skulle Ulrike berätta för dem att hon ska vara borta under våren och att det är jag som ska leda dem istället.

Att få det förtroendet känns verkligen stort och jag är glad och väldigt peppad inför mitt kommande uppdrag. Framförallt är jag glad över att Ulrike vill släppa fram unga dirigenter, och låta oss bli mer erfarna för att så småningom kunna bära Sveriges körsångsskatt framåt på samma höga nivå som idag. Väldigt glädjande! Så nu tänker jag igenom en massa idéer och funderar över vad som kan passa kören och vilka ev. solister och musiker som ska få en förfrågan om medverkan...... Jag hoppas att vi kan göra något barockprojekt och då finns det några f d klasskamrater på CM som kan vänta sig ett samtal iaf

Hemma igen hann jag precis sätta mig med kvällsmaten när min jobbmobil ringde. Det var en av ungdomsledarna i Fässberg som berättade att de planerade årets skidresa, till Sälen i fyra dygn i januari, med plats för 16 stycken ungdomar, alltså inte konfirmander, utan SKUFF, Sv. kyrkans unga i Fässbergs församling. De vill ha med sig en anställd på resan, och då jag är ny i församlingen, inte så jättegammal och dessutom tycker om skidåkning frågade de mig. Samtalet löd ungefär såhär:

- Vi kommer vara ett gäng ungdomar som drar till Sälen för att åka skidor, umgås, laga mat tillsammans, göra olika aktiviteter som bastubad, pulkarace, spela spel mm samt lite andakter och några fördjupningspass. Vi är borta tors-sön och det brukar alltid vara lyckade resor. Vill och kan du följa med som "personal", men du ska inte ha något ansvar, det har vi i styrelsen? Svara gärna den här veckan.

Tja, vad ska man säga? Jag sa ja. Det var inte så svårt att bestämma sig. Jag ska bara kolla med herden och mina roomies imorgon att de inte har några invändningar. Det tror jag inte, så därmed är årets andra (!) skidresa bokad. Jippiiiee! 

Nu ska jag lägga mig i badet för att sedan förhoppningsvis somna före kl. 22. Hoppas veckan fortsätter i samma anda, då kanske jag är miljonär, hemmafru och cembalist i Antiqua Köln framåt söndag