Jag har sedan en dryg vecka väldigt ont i magen och den har börjat krångla igen, uppstötningar (t o m några spyor, blä), bubblande mage samt en känsla av halsbränna.....därtill magont! Har ingen aning om varför det har börjat krångla igen, men min magkänsla säger mig starkt att det är dags att dra ner på tempot, och magen reagerar genast, vilket ju iof är genialt!

Jag har ofta ett väldigt högt tempo i mitt liv och det är något jag trivs med. Men för två-tre år sedan hände något, plötsligt insåg jag att det inte var roligt att ha ett knökat schema som inte hade utrymme för någon som helst spontanitet, alla händelser jag missade såsom fester, biobesök och fikapauser för att mitt svar alltid var: "tyvärr, jag arbetar/har rep...." Till slut slutade folk att fråga mig om jag skulle med på grejer eller ej, jag svarade ju ändå alltid nej.

Kroppen reagerade med viktuppgång, magsår/magkatarr och jag kände att jag levde ett liv där jag inte bestämde spelreglerna, och så ville jag inte ha det. Jag jobbade mycket med detta i terapin, konsten att kunna säga nej (tänk om de inte frågar igen, tänk om det var mitt livs chans jag dissade, tänk på pengarna jag tjänar etc) samt konsten att kunna hantera spontanitet och ledighet. Jag fick nästan panik av en ledig dag eftersom jag inte visste hur jag skulle hantera de känslor som ofta kom krypande när jag gjorde ingenting.

Övning ger färdighet och förra året kom jag fram till att jag inte kunde fatta egna beslut, och jag hade egentligen ingen som helst aning om vad jag ville göra med mitt liv. Helt sjukt, 27 år och jag hade aldrig ens tänkt tanken "magkänsla...." utan alltid sprungit i hjulet där man ska göra karriär, skaffa sig en ordentlig "riktig" (inte musiker men så blev det ju ändå) utbildning, börja spara till pensionen och ordna en bra bostad, helst med egen parkeringsplats. 

Jag insåg att jag inte kände mig själv över huvud taget, och om inte ens jag känner mig själv, finns det då någon som känner mig? 

Jag började lära känna min magkänsla, och en stor hjälp fick jag i och med flytten till Göteborg. Det var jag som var tvungen att, ensam, fatta många stora beslut helt på egen hand. Alltifrån beslut om vilken bostad jag skulle välja till vilken färg jag skulle ha på den nya soffan. 

Hösten 2009 var extremt lugn vilket var skönt, men även ovant och jag kan inte påstå med att det kändes bekvämt med att ha så många luckor som jag hade i almenackan. Dels för att jag tycker om att arbeta och ha lite press på mig och dels för att man automatiskt är ute och träffar människor när man arbetar. I höstas var jag hemma ensam väldigt mycket, vilket var bra för min tankeverksamhet men nä, jag är ingen ensamvarg.

Den här terminen rullar tempot på rätt rejält vilket är kul, dels för att jag har fått många fina uppdrag som jag är stolt över och dels för att jag verkligen får pröva på olika saker och därmed få en chans att känna efter om det är rätt eller inte. Jag har bara haft vis uppdrag i några veckor, men jag känner redan "det här ska jag verkligen satsa på, åh vad roligt det är och oj vad mycket engagemnag och idéer jag har" och för en annan grej känner jag "nä, det här är inte särskilt kul, märkligt, det var ju kul förut, men nä, det här ska jag avveckla så fort ett tillfälle ges". Underbart, jag känner vad jag vill göra av min tid!!!

Igår kväll tog jag ytterligare ett steg i rätt riktning. Kroppen visade upp en del symptom som inte var så trevliga, jag kontaktade min barndomsvän som är läkare och hon ordinerade vila. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att sjukanmäla mig idag. Det kändes inte bra att ställa in en pianoelev och tre kör-rep, jag tänkte som vanligt "kom igen, det klarar du, det är ju bara några timmars arbete", men nä, nu ska min hälsa alltid komma först, och nu när jag ligger i soffan sedan rätt många timmar inser jag hur trött jag är och hur magen lever sitt eget liv. Det är inte helt otänkbart att jag stannar på denna position även imorgon, världen går nog inte under bara för att jag är borta från babyrytmiken.

Igår var jag och min vän J på IKEA och kollade in nya köksluckor och nya garderober till hans våning. Boring, men jag passade på att fylla på mitt lager med ljus, några tallrikar och tekulor. Jag blir mer och mer allergisk mot IKEA, jag vill att mitt hem för alltid ska vara iordningfixat och jag tänker som sagt aldrig mer flytta.

Efter IKEA-besöket åkte vi till mig där jag lagade middag som han sedan åt. Haha, snacka om jämställt. Kan även tillägga att han låg på soffan, lyssnade på skivor och drack rödvin som jag serverade. Kvällen blev till belåtenhet och när vi hade skiljts åt hade jag huvudet fullt av idéer som jag hade fått efter vår dag tillsammans, så jag satte mig ner vid datorn och skrev ner alla idéer. Det tog ungefär tre timmar. Klockan var runt 03.00 när jag la mig, men av någon märklig anledning kunde jag inte somna. Efter någon timme gav jag upp och satte mig återigen vid datorn ch började arbeta. Jag mailade, jag gjorde ett schema för veckan och jag planerade sommarens verksamhet med Svea. Samt researchade (eller snokade om man så vill, jag kollade in andra ensemblers hemsidor för att hålla mig uppdaterad om deras kommande gig, repertoar och övrig verksamhet). 

Då ingen trötthet ville infinna sig tog jag itu med diskberget i köket, läste veckans hög av Svenska Dagbladet (jag hinner bara läsa GP på morgonen) samt plockade i största allmänhet. 

När klockan var 07.00 smsade jag med Caroline som just skulle till att flyga till Stockholm, hon skrev att hon just hade mailat mig, så jag gick genast till datorn för att läsa   Så satt man återigen vid datorn....jag insåg att det var lönlöst att försöka få någon sömn så jag hoppade in i duschen, satte på mig dagens outfit, sminkade mig och gjorde egen müsli i ugnen. 

Nu ska jag baka bröd, städa samt bege mig till stan för lite ärenden. Därefter till jobbet för att öva och sedan ut till Hisings Backa för 110-årskalas hos familjen Eriksson. Jag är dock osäker på dresscoden, det kommer tydligen rätt mycket folk på kalaset. Jag smsade J som jag ska ta sällskap med: "Vad är det för dresscode ikväll? Jag ser ut som ett luder, funkar det, tror du?"

Han svarade att jag borde tänka om, så det blir min rosablommiga top till en brun kjol, istället för den svarta, genomskinliga blusen jag har för tillfället. Den kan jag ha nästa konsert istället, som råkar vara imorgon. Dags att börja öva!

När man har en låg dag som jag har idag med sprängande huvudvärk, cravings på MAT (eller typ bara lite nötter, eller VAD SOM HELST, BARA DET ÄR ÄTBART) och högarna med papper som ska sorteras bara växer försöker jag tänka på allt som är bra i mitt liv och vad jag vill ska bli ännu bättre. Ungefär så här:

Jag har:

- jättefina vänner

- världens bästa arbete

- en mysig bostad

- en egen sportbil

- bra ekonomi

- bra hälsa

- utmaningar

- ett tomt kylskåp (vilket alltså är bra)

- fruktansvärt stökigt och rörigt både hemma och på jobbet

Jag har som mål att inom en snar framtid:

- träffa mina vänner oftare, särskilt de som inte bor i Gbg

- alltid ha det mysigt och fräscht hemma, med färska snittblommor, levande ljus och var sak på sin plats

- pyssla om bilen lite bättre, t ex tvätta Sebbe regelbundet

- spara mina pengar i bättre fonder

- träna ännu mer

- fortsätta jobba på mina drömmar och mål

- äta normalt men eftertänksamt och nyttigt

- anlita städhjälp

Jag har lyckats med många saker i mitt liv, det jag nog är mest stolt över är att jag lyckades bli professionell musiker, driva ett eget företag samt starta en barockensemble. Att jag har så fina vänner och kollegor är jag också väldigt stolt över   

Saker som nu står på mål-listan är att genomföra en svensk klassiker, ha ett hem som är så som jag har tänkt mig inredningsmässigt, rensa bland mina prylar, göra mina sista nivåprov på ackis, komma i målvikt, resa mer och bli bättre på att vila. 

Apropå målvikt, idag testade jag ett par jeans jag inte har kunnat använda sedan i juni 2007. De var nästan för stora. Snopet. 

Hittade idag en barndomsväns blogg som jag blev riktigt inspirerad av. Ska ta efter en del av hennes blogg-idéer. Håll utkik framöver så får ni se på vilket sätt   

Sedan igår har jag dragit i handbromsen, i tid den här gången   

Jag trodde inte man kunde bli stressad när man inte har skola längre, men i måndags komma vissa symtom krypande.....svårt att slappna av, vansinnigt ont i magen och lätt panikkänsla. Med tanke på att årets sju veckor har rullat på i ett hektiskt tempo och därtill min diet som visserligen gör mig pigg, men det börjar bli rätt frustrerande att inte få äta någonting, är det kanske inte så konstigt att kroppen reagerar? 

Det som är bra att jag har lärt mig lyssna på kroppens signaler, och därmed har jag enbart gjort det mest nödvändiga arbetsuppgifterna den här veckan. 

Idag har jag varit hemma och försökt att vila så mycket som möjligt. Med undantag för ett sjukhem och en kvällsmässa har jag stannat inne och enbart mailat, läst tidningar, druckit te och försökt att slappna av. Samt tänka. Tänka över mitt liv och min tid. Det jag har kommit fram till är att jag gör roliga saker, jag ska fortsätta att enbart göra roliga saker samt att jag måste bli bättre på att boka in LEDIG tid. Och då gärna två dagar, sammanhängande. Att det ska vara så svårt?

Nästa vecka ser ut att bli hysterisk, både tidsmässigt men även rolig med tanke på innehållet. Vad sägs om:

måndag; 3 begravningar, 1 elev, 3 kör-rep

tisdag; personalmöte, fackligt möte i Domkyrkan, lunch på stan, babyrytmik, 4 pianoelever samt tester och träning på gymmet med min PT.

onsdag; sånglektion på musikhögskolan i Gbg, därefter tåg till Sthlm för att möta organisten Karin Skogberg i Kungsholms kyrka. Hon ska berätta om sitt gosskörsarbete, jag ska få auskultera hennes sopranrep och på kvällen ska jag träffa Kate och Caroline!

torsdag; träffa Svea på ackis för att diskutera lite praktiska saker, förhoppningsvis repa med Pelle samt träffa Caroline.

fredag; hem till Gbg på morgonen, dirgering på musikhögskolan, spela begravning i Pauli och sedan fika med organisten Daniel Björkdahl för att prata lite framtidsidéer.

lördag; ett dop. Därefter ev. till Trollhättan för att kolla på en cembalo jag kan få om jag vill. 

söndag: två gudstjänster samt träffa min gamla klasskamrat Lisa som ska spela orgelkonsert i Örgryte nya kyrka. 

Och däremellan arbetar jag såklart i Fässberg och med Svea och med mitt eget företag samt kutar inför Gbgs-varvet som lurar runt hörnet. 

I övrigt längtar jag efter våren och vill inte ha mer snö!!!

Men det hjälper ju sällan att gnälla så det försöker jag att undvika. 

Jag har duktigt ätit min soppa 4 ggr/dag i 43 dygn nu. Det har gått förvånansvärt bra, tills idag. Såklart har jag inte ätit något annat, men oj vad hela min kropp har skrikit efter VAD SOM HELST, BARA DET ÄR RIKTIG MAT!!!!

Framförallt är jag grymt sugen på nötter. Jag som inte ens är särskilt förtjust i nötter....dessutom har jag idag har haft väldigt ont i magen, har det inte gått över i morgon måste jag nog prata med Micke. Han kommer antagligen bara att säga att det är helt normalt, det här är experimentet är en rätt galen situation för kroppen och att man efter halva tiden får någon reaktion är kanske inte så konstigt? Dessutom misstänker jag att min trötthet spelar in, jag har varit galet trött ända sedan i fredags och det känns inte som om att energin är på väg tillbaka, tvärtom. Nej fy vad trött jag är, idag la jag mig t o m och vilade en timme mitt på eftermiddagen för att kunna orka med kvällens arbetspass. Sällan har jag längtat så mycket efter ett par lediga dagar utan några som helst måsten. 

Jag är fruktansvärt less på vintern och all snö dessutom! Åh vad jag vill se vårsolen, slippa använda mössa och vantar, samt att jag längtar efter att kunna ta bilen till sommarhuset och bara mysa framför brasan med ett glas vin och en bok......snart snart snart!

Imorgon är det exakt ett år sedan jag bestämde mig för att flytta till Göteborg. Jag reste ner till västkusten med 06.00-tåget, och när jag vid 9-tiden gick igenom centrum mot Haga (för frukost hos Anna) försökte jag föreställa mig tanken på hur det skulle kännas att vara på väg HEM? Och känslan kändes så rätt. 

Anna och jag hade ett jättemysigt dygn där vi åt frukost, lämnade Hugo på dagis, tog en rundtur i Haga samt årets första utomhusfika och det var verkligen vår i luften! Anna peppade mig att söka tjänsten i Fässberg och flytta ner om jag nu skulle få jobbet. 

Morgonen därpå tog jag ensam en promenad genom city och jag kände mer och mer att jag skulle ångra mig om jag inte tog chansen att flytta, om jag nu skulle få chansen. Därpå tog jag bussen till Fässberg, mötte Karin för första gången, fick en guidad tur i de fina lokalerna samt fick mina frågor besvarade. Min vistelse avslutades med en lunchkonsert i Betlehemskyrkan där Karin spelade, och även Märta bevistade lunchen som var mycket trevlig!

Tänk att jag nu ett år senare bor på västkusten och hur bra allting blev! Jag träffar mina fina vänner här i Göteborg så ofta jag vill och kan, jag har ett jättefint arbete i Fässberg, jag har kvar mina underbara vänner och kontakter i Stockholm och det känns verkligen i magen att jag tog rätt beslut. 

Åh vad jag känner idag att jag behövde denna lediga helg, särskilt här på hemmaplan i Arboga.

Jag sov jättegott i mitt gamla flickrum, vaknade av mig själv vid 08.30 (sovmorgon!!!!) och svarade genast på lite sms som hade trillat in under natten. Samt skickade iväg pepp-sms till de vänner som spelar konserter idag, toi toi till er!

Det första jag gjorde var att sätta mig i den stora soffan framför tv:n, slå på nyhetsmorgon (som bara innehöll skräpreportage, oj vad jag har lycktas vänja mig av vid tv-tittande dessa 2,5 år) samt öppna Macke och genast börja arbeta. Dock gillar jag sådant arbete, att maila med lite kör-föräldrar, skriva resejournal, skicka iväg några fakturor och researcha bloggar, hemsidor och facebook. Det kan väl inte kallas arbete? Arbete är för mig när man måste passa tider och göra exakt vad någon ber om. 

Jag kom ihåg att packa baddräkten igår, så jag tog fram den, letade fram lite andra prylar och begav mig sedan till det fina badhuset/äventyrsbadet i Arboga. Det var inte alls mycket folk och jag simmade i ganska snabbt tempo i 50 minuter. Därefter gick jag till övervåningens relax-avdelning, bubblade bubbelpool och avslutade min ego-stund med 25 minuters solning. Åh vad jag tycker om att simma, det är enformigt men man kan verkligen tänka och arbeta på idéer (synd bara att man inte kan skriva ner dem genast) och att avsluta med en varm och skön solning är verkligen lyx.

Jag har bestämt mig för att ägna mig mer åt egen-lyx i mitt liv, exakt vad ska jag snart blogga om. Nu ska jag mejka mig och sedan bege mig till Nicolaikyrkan för dagens rep med UK-gänget. Det ryktas om att vi ska festa efteråt   

Hoppas ni har en soft lördag!

Jag börjar inse vidden av det här med entreprenörskap, och att det kanske är det jag ska ägna mig åt, gärna i kombination med kyrkomusiken.

Jag har alltid varit en fixare, jag älskar att ordna fester, konserter, att planera, tänka, boka och även ordna efterarbetet såsom att betala fakturor, redovisa kvitton och utvärdera.

I samband med startandet av Svea barock har det blivit väldigt mycket av den biten, inte minst i samband med förra veckans turné. Detta har lett till att jag har funderat mycket kring vad som gör vissa företagare mer framgångsrika än andra, osv. Jag får mycket inspiration från andra bloggare och entreprenörer. En av dem är Ebba Lindsö, f d VD för Svenskt näringsliv och TT. Gissa vem som i vår ska äta få träffa henne över en lunch?   

Igår fikade jag med Johanna som är naprapat och egen företagare. Vi bollade lite företagsidéer och som den idéspruta jag är fick jag en lysande idé som hon genast nappade på! Det hela kommer att genomföras i augusti och jag tror att Svea kommer att uppskatta evenemanget. Om det är något jag verkligen vill göra som ledare/chef är det att visa min uppskattning till mina medarbetare, och nu är den första händelsen redan bokad!

Jag har fått arbeta mycket med känslan av att känna mig som en musiker, och arbetar fortfarande mycket med den. Då och då kommer mina svackor då jag känner mig helt värdelös, och en liten sådan hade jag efter en av konserterna förra veckan. Jag berättade om känslan under bussresan efter konserten, men då sa Pelle något som gjorde mig väldigt glad:

"Ska man lyckas som frilansare måste man vara en bra musiker, absolut, men man måste även vara en bra entreprenör, och det är du Emmy, till skillnad från t ex mig...." (han är å andra sidan den bäste cellisten man kan hitta, så vi kompletterar varandra väldigt bra).

Jag tror han har helt rätt, ska man lyckas måste man kunna spela men även kunna marknadsföra sig, knyta kontakter och hålla överenskommelser mm. 

Jag tror att vi kan lyckas riktigt bra med Svea då vi sju medlemmar kompletterar varandra riktigt bra. Några är bättre på att spela, några är bra på att tänka idéer, några är bra på att festa, några är bra på att fixa noter och några är bra på att fixa konserter. Världens bästa barockband!!!

Förra veckans turné med Svea var kolossalt lyckad, dock skriver jag inget om det just nu, det kommer i ett inlägg framöver   

Jag reste till min hemstad Arboga idag, där jag inte har varit sedan i mars förra året (ett kort matstopp på nyårsafton räknas inte). Det är återträff med ungdomskören i helgen, vi ska imorgon repa, festa och på söndag sjunga konsert, vår gamla slagdänga "African Madonna", ett oratorium vi framförde en sisådär 27 gånger åren 1996-1999. Jag inser att jag skulle behöva några dagar utan toner men det ska ändå bli grymt kul att återse många gamla korister, samt att konsertera genom att enbart sjunga, inte hålla i en massa praktiska saker. 

Förra veckan var det som sagt turnérande i fem dygn med en hel del resor, i tisdags var jag i Stockholm på kurs och stannade till onsdagen, igår gjorde jag en trevlig utflykt till Långedrag i södra Göteborg vilket resulterade i en 14-timmarsdag, idag hann jag bara kliva upp, packa väskan och sedan ta en taxi till centralstationen.

Jag hann bara åka hem till mitt barndomshem och lämna väskan innan jag tog pappas nya Saab 9-5 (äntligen en riktig bil!) till Köping för en fika med min barndomsvän Johanna. 

Jag var lite sugen på att åka till Stockholm idag för att fira Johannes födelsedag tillsammans med de andra Svea-människorna, eftersom att jag har abstinens. Men jag insåg att jag ibland bara måste ligga i soffan, så det gör jag nu, framför en tv dessutom, eftersom en sådan finns här i villan. 

På tågresan idag ägnade jag en stund åt att fundera över hur många timmar jag ägnar åt resande, och det blir en hel del. Men jag fullkomligt älskar det! Det är en otrolig förmån att få se olika platser och möta nya människor. Det enda kruxet är att min resväska, inköpt förra vintern, har gått sönder. Eftersom jag har köpstopp och det är en bit kvar till min födelsedag vet jag inte riktigt hur det i-landsproblemet ska åtgärdas. Men jag kommer nog på något