Efter dagen 14-gudstjänst i Krokslättskyrkan cyklade jag vidare till stan för att lyssna till Mendelssohns stora oratorium "Paulus" som framfördes i Annedalskyrkan med Guldhedskyrkans kammarkör, orkester från symfonikerna och operan samt solister, allt under ledning av Ulrike Heider. Jag hade inte hört verket så jag var glad för inbjudan som Ulrike skickade mig för några veckor sedan. Dessvärre fick jag även en inbjudan till Domkyrkan för att lyssna på Vokalharmonin (en kör från Stockholm under ledning av min förre kollega Fredrik Malmberg) exakt samma tidpunkt. Det hade varit jättekul att höra Vokalharmonin och framförallt träffa mina vänner från Stockholm, men jag valde att åka till "Paulus". Konserten var jättefin, ett otroligt proffsigt framförande och jag beundrade Ulrike för att orka dirigera allt i 2 h 15 minuter samt att hon hade stenkoll, så hon hade nog övat......

Jag har de senaste dygnen haft en ganska stor "hemlängtan" till Stockholm. Jag har inte ångrat flytten en sekund, tvärtom har det känts som att jag nu har hittat min plats på jorden, för tillfället iallafall, och allt har blivit så bra i Göteborg. Men jag har varit beredd på att det kommer att komma tvivelkänslor, och nu så, nu har de kommit. Särskilt ikväll, när jag satt i en fullsatt kyrka och inte kände igen ett endaste ansikte knappt. Bland orkestermusikerna kände jag igen en person. En! Herregud, jag inser nu hur många musiker jag har lärt känna i Stockhom genom alla mina år där. I varendaste Stockholmsorkester känner jag igen iallafall 75% av musikerna, för att inte tala om körsångarna. Här får jag verkligen börja om från noll. Och i grannkyrkan konserterade mina gamla kollegor....märklig känsla. Jag är dock förberedd på detta, jag tänkte igenom de här scenariorna för mig själv innan jag tog beslutet att flytta, just hur det skulle kunna komma att kännas att komma till en konsert/fest och inte känna någon knappt, bara nya ansikten.

Jag intalar mig att det är bra att känna längtan efter något som jag inte längre har kvar, att det är bra att jag tillåter mig att känna och att jag inte heller ignorerar mina känslor. Och jag har kommit fram till att jag inte saknar Stockholm så mycket som stad, utan att det är människorna där. Och då inte de dryga 08-or som alltid är stressade, alltid springer i t-banan och aldrig har tid för en spontanfika. Nej, jag saknar mina vänner där. Jag saknar lunchätandet i ljusgården, repen i A436/7, konserterna i Sumpan och Sabbatsberg, kollegorna i Tullinge, lektionerna med lärarna, öldrickandet på diverse ställen i stan, middagarna på Vapiano och lördagarna i Lida då jag fick ta del av Per Unsgaards fantastiska livsberättelser mellan dopen och vigslarna. 

Jag tröstar mig med att mycket inte hade bestått även om jag hade stannat i Stockholm. Jag var färdig på ackis, jag hade inte längre någon inspiration i mitt arbete i Tullinge trots världens finaste kollegor (det har inte funnits en endaste toblerone på orgelpallen i Fässberg hittills) och jag ville bege mig ut i världen (göteborg????) på egen hand.

Tack och lov är det inte svårt att ta sig till Stockholm och jag hoppas att jag kan åka emellan städerna ganska mycket om jag vill. Både ha kakan och äta den. När jag åt frukost med Catalina hos henne på söder i onsdags sa hon att hon beundrade mig för att jag tog för mig av livet, som spontanåkte till Stockholm för att lyssna på Pers diplomkonsert och träffa vänner. "Det är nog inte så många som faktiskt tar tillvara på livet så mycket som du gör Emmy, du tar tillvara på tillfällena och du kan ju verkligen känna att du lever"! Det var väldigt fina ord från en jättefin vän, som jag inte längre träffar dagligen, men riktig vänskap består ju ändå

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bloggar inte på den här sidan längre, utan på min hemsida, www.emmyalgefors.se Jag tror inte att jag har loggat in här på över ett år, så döm om min förvåning när jag idag såg att jag har lite besök här....vad trevligt :)   Men följ mig gär...

När jag flyttade till Göteborg i somras gjorde jag en egen lista på saker jag ville göra, som ett steg i min utveckling att ta reda på vad jag vill göra med mitt liv, och vad jag tycker är roligt och inte. Några av punkterna var: - åka på spontana ...

Idag var det dags för konsert, i Hagakyrkan i centrala Göteborg tillsammans med Guldhedskyrkans kammarkör. På programmet stod svensk körlyrik såsom S-E Bäck och S-E Johansson, men även Södermans "Andliga sånger" samt Vårnatt av Stenhammar.  De två ...

Sommaren 2007 började jag hänga i Gbg tack vare min dåvarande kärlek. En helt underbar familj seglade då in i mitt liv, familjen Eriksson. Mitt ex umgicks med dem en del, och då familjen hade sitt fäste i Pauli kyrka i Göteborg, där jag och mitt ex s...

Hela mars månad blev väldigt annorlunda, dels var det väldigt mycket arbete, både på jobbet och frilans. Därtill har jag varit stamkund hos polisen och försäkringsbolaget i och med att jag: - blev påkörd med bilen - krockade med bilen - min cyk...